Lillstrumpa goes bananas

Vi har aldrig sett att någon av våra hundar gräver ner eller gömmer något ätbart. Hugo allra minst, han äter allt och de utan att tugga. Så idag fick han ett sånt där mjukt ben med lite go fyllning. Han tog de i munnen och vandrade iväg mot soffan, för att lägga sig tillrätta och smaska, trodde vi. Men icke, han hoppade upp i soffan och "grävde" ner benet mellan kuddarna och gick nöjd därifrån. Jag skrattade så jag kiknade, vem skulle inte hitta de där?! Pär gick och plockade fram benet och Hugo blev genast lite orolig att han skulle bli av med benet. Han fick tillbaka de från husse och tassade in i lillarummet, gick runt en bra stund och "gömde" benet i hörnet vid garderoben. Smart Hugo, säkert ingen som hittar de där heller.
Vi satte oss i soffan och pratade lite och då kom han väl på att; Hm, nu skulle de va gott med ben, han kollade bakom kudden och gick sen in i lillarummet och hämtade sitt ben, la sig på mattan och smaskade gott i två sekunder, sen va de slut. Mycket jobb, för ingen nytta. Puckis, Hugis!