Lillstrumpa goes bananas

Jaha, då sitter jag här i min sjukhussäng, inlagd och det är snart dags för natt nummer 2. Den här gången ligger jag visserligen på en tvåsal som jag delar med en jättegullig tjej som ska ha tvillingar. Men de är ändå inget roligt. Jag ska ligga här till vecka 37 och då sätter de igång förlossningen. Äntligen säger jag, äntligen kommer bus-monstret ut, bara två veckor kvar, de blir två långa veckor men mamma och Pär har avlösning som sällskapsdamer här uppe på BB varje dag. Mamma är här på dagarna och Pär på kvällarna.

Annars händer de mest ingenting. de är tydligen meningen att de ska vara långtråkigt för då vilar vi mer. Vet inte om jag kan hålla med om de, när man ligger här i sin ensamhet utan något att göra snurrar ju tankarna igång och man blir mer orolig än vanligt. Känslan av att vara ensam och övergiven på sjukhuset mot att få ligga hemma och bli ompysslad av familjen, ja jag vet inte vad som är mest lugnande?!

Jag har fortfarande lite hopp om att de ska komma in på morgonronden och säga att jag får åka hem, men de lär ju inte hända, än på ett tag. Nästa gång jag kommer hem då är vi fyra i familjen, knepigt.

Idag är det söndag och jag har varit hemma i en vecka och det är ren och skär lyx, men de börjar bli lite tråkigt att bara sitta i soffan eller sova i sängen.

Mamma är fortfarande kvar och vi trotsade vilo-ordinationen i en timme, packade en fikakorg, tog med oss Hugo och åkte ner till Pär när han va på jobbet och fixade till de sista på den gamla bilen. Vi satte oss på lastkajen och fikade lite och kaste boll med Hugo. Sen va Pär tvungen att åka och då känndes de som att åka tillbaka till finkan efter en liten permission. Men hellre ett välbekant fängelse med mamma som fångvaktare än instängd på sjukan med nån gammal surkärring som vakar över än, för här hemma får man somna bredvid Pärsson varje kväll, och de mina vänner, är de bästaste som finns i helaste världen.

Vi har även tvättat alla små barnkläder och bestämt vad som ska få följa med till BB. Spjälsängen är bäddad och likaså vagnen. Pär har köpt en liten snuttefilt och det ändå som fattas är den lilla bebben, så nu kan den allt komma och börja terrorisera sin pappa lite istället för sin mamma =0)

Barnmorskan imorgon igen och då får vi veta om de blir en förlängd soffdom eller inte.

Min pappa har så länge jag kan minnas löst Melodikrysset på lördagsmornarna. De va alltid uppdukat med mysfrukost, kaffe, te, färskt bröd, ägg, jucie, yoggi och så vidare och pappa satt i sin morgonrock och hyschade åt alla som så mycket som pep mellan 10:00-11:00. Jag tyckte att de va mottligt roligt, ganska jättetråkigt faktiskt, gamla dragspelslåtar som alla lät likadant och skulle de gissas, vem som sjöng, vem som skrivit texten, vem som va kompositör... I tonåren sov man ju till klockan va en bra bit efter elva i alla fall och så sket man nog i vilket när de gällde P4 och Melodikrysset. Nu när pappa är hos oss och hälsar på och de råkar vara lördagsmorgon, då är de tillbaks till gamla traditioner, mysfrukost och Melodikrysset och de har väl varit trevligt mer än så har jag inte fäst mig för de.
Men så nu, de senaste veckorna har vi börjat lösa krysset själva, utan att pappa är på besök. Vi plockar fram radion, printar ut krysset från nätet, dukar upp go-frukost med färska frallor och lyssnar lyhört på alla klurigheter mellan 10 och 11. Det roliga är att vi oftast löser hela krysset, visserligen går vi bet på de där dragspelsbitarna men ändå. Efter 11 ringer jag min far och vi går igenom klurigheterna tillsammans, vi byter de svar eftersom vi kan de nyare låtarna och pappa kan de äldre så blir de full pott. Om det är tillfredställelsen att klara av något som förrut uppenbarade sig som så svårt eller om det är pappas glädje över att vi delar ett av hans största intresse, de vet jag inte, men roligt är de! Så antingen har vi på tok för lite att göra eller så är det ett säkert tecken på att åren går och vi blir äldre. Oavsett vad så har vi de mysigt i alla fall och de är väl huvudsaken.

Och då menar jag inte knäppa på ett roligt sätt, utan helt jävla dumma i huvet!!!

Det började i onsdags när Anna och Kerstin va här. När vi skulle sätta oss och äta så började de skälla utanför fönstret, sådär frenetsikt i ett kör, Kerstin gick till fönstret och kollade ut. Då hade grannen längst ner i huset mittemot stängt ut sin hund på balkongen. Den lilla vovven grävde och krafsade, gnällde, skällde och tjöt, den ville komma in igen. Under hela tiden vi åt och en bra stund efteråt hörde vi hunden, i ett kör. Senare på kvällen kom ju far och bror och de va likadant då, de stängde ut hunden och den skällde, gnällde och försökte krafsa sig in, den va säkert utestängd i 2,5 timme. Tillslut va jag tvungen att stänga balkongdörren och höja volymen på tv:n, jag blev så ledsen av att höra den lilla vovven. Inte nog med detta, i fredags när mamma va här och vi skulle äta och kolla på Fångarna på Fortet så såg vi när de stängde ut hunden igen och den körde igång samma ramsa igen, då började jag lipa och Pär fick ringa till konstapel Wetterlind för att fråga om råd. Så det slutade med att vi ringde polisen och sedan dess har vi inte sett den lille vovven. De är ju bara att hålla tummarna att de fått sig en tankeställare och tar bättre hand om sina djur eller så har de stängt in den i sitt källarförråd, jag hoppas på de första.

De är ju synd att Hugo är som han är, annars hade vi klättrat in på deras balkong och rövat bort den lilla vovven.

Nyss hemkommen från BM och dagens provtagning, värdena va okej och jag får stanna hemma över helgen. Fick en ny tid på måndag igen så vi tar några dagar i taget. Barnmorskan va väldigt noga med att poängtera att vi måste åka in vid minsta lilla och att de är bättre med ett besök för mycket än för lite. Pär lovade också högtidligt att han skulle se till så jag höll mig lugn och i värsta fall skulle han tejpa fast mig i soffan, vilken make man har, så fantastiskt snäll. Men som jag sagt hundra gånger innan, de är ju guld värt att få vara hemma, varje dag är en liten lottovinst.
Barnmorskan förberedde oss också på att bäbisen kommer komma lite tidigt och att vi kanske får spendera lite tid på neonatalavdelningen. Det som är positivt är ju att bäbisen är hyfsat stor, den magiska gränsen går visst vid v.35 och jag är v34+3 idag så vi kommer klara oss galant utan kuvös, syrgas och sondmatning, antagligen bara lite observation om inget annat tillstöter. Sådant är ju alltid skönt att höra. De komiska i det hela är ju att vi räknat med att få en stor bäbis, så alla kläder som vi köpt till bäbis är i strl 56 =0) så lill-monstret kommer väl å drunknat i bodiesarna och plyschbyxorna, vi får se... de kanske får bli till att skicka den blivande pappan till A6 för lite shopping i helgen, de gillar ju han.

Mamma är i städartagen och röjer för fulla muggar här hemma, medans jag sitter i soffan och tittar på, man känner sig allt bra dum, men man kanske ska passa på å njuta lite ;0)
Hugo ligger hos mig i soffan och slänger en och annan sur blick på dammsugaren.

Som vanligt har jag sovit lite sisådär så de blir nog till att sluta de små blå en stund.

Nu är hon här min lilla mamma och sällskapsdam. Vi oroade oss lite och undrade om pappa skulle slänga av henne i Gränna, men icke, hon kom ända fram till dörren. Pappa till och med bar upp hennes väskor och kokade kaffe medans mamma köpte fikabröd. Sen satt de här i soffan och pratade om hur de va när de fick mig... De va såå roligt och jag bara mös, att man kan bli så glad av att ha båda sina föräldrar sams i samma rum, härligt. De här kommer jag leva på länge =0) De måste va en av grejerna monstret för med sig, familjelycka!!

Mamma har styrt upp de hela lite, planerat in vad vi ska göra om dagarna (eller rättare sagt hon, jag är stationerad i soffan) och lagat mat. Just nu står hon i köket och gör en äppelpaj. Hugo följer processen med största intresse, de kan ju hamna nån form av smakbit på golvet. När han inte tassar runt Matte-Mormor för att se om de kan bli nåt ätbart inventerar han i hennes väskor och påsar hon har med sig, kanske de kan finnas nåt gott eller kul där?! För han litar inte på Matte-Mormor när hon säger att där inget finns, de är något man måste se själv med egna ögon. Tänk att man själv ska bli mamma, åka till barnen och hjälpa till, ställa upp när det behövs och inte behövs, laga mat och själ, baka och komma med goda råd och dela med sig av erfarenheter. Måtte man ärva lite av mammigheten också =0)

Pär är iväg och visar upp bilen för sin pappa och köper vaniljvisp, han kommer säkert att glömma vaniljvispen. Inte för att de gör något, då får han ju ta en sväng till =0)

Imorgon är det BM besök igen för att ta prover och vi håller alla tummar och tår och korsar både fingrar, ben och armar för att de ska va ok så jag får stanna hemma några dagar till. Nu är jag visserligen lite mer inställd på att jag kan få åka in och har ju visserligen fått en hel vecka hemma, men jag vill ha fler veckor hemma, med Pärsson, Hugo och lilla mamma.

Nu doftar de gott av äppelpaj i lägenheten. Äppelpaj, tänker ni, men hon har ju diabetes, Jajjemän, de har jag och faran med det är att man kan få en väldigt stor bäbis och faran med hanvandeskapsförgiftnig är att man kan få en väldigt liten bäbis (enkelt förklarat!!) så vi ligger lite under de normala på kurvan så jag ska nog kunna smaka en bit paj, eller rent av äta upp halva =0) Hugo har smugit upp i soffan och vilar "vägg" i "vägg" med bäbis, något han gör ganska ofta nu för tiden, han känner av vad som är på g... Monstret ska få ett monstersyskon, jippie =0) Vi kan starta monsters inc. här hemma, mohahahaha.

De blir ju sällan som man har tänkt sig, de har nog alla fått erfara, frågan är bara om man ska fortsätta tänka?

Dagen igår skulle ju ha avslutats med en kräftskiva men inhandlandet av ingredienserna till skivan gick sådär... Fel nr 1, inga kräftor, de som fanns var tvugna att tina i kylen i två dygn... pappa tyckte att vi då skulle hinna bli lite väl hungriga, så de fick minsann bli någe annat.
När man släpper lös brorsan i affären vet man att de blir en härlig blandning av tilltugg som kommer att inhnadlas och mycket riktigt, även denna gång. De blev; cola light, 1 kilo smågodis, tre oilka sorters ölkorv och skogaholmslimpa. De va vad han tyckte fattades i vårat hushåll för att han skulle överleva kvällen och nästkommande förmiddag. Inte konstigt att han är stammis på Vadstenas lokala pizzeria?! Imorgon åker han, den lilla snorungen med två polare till Turkiet, de är han visserligen väl värd men jag vill bara att han ska komma hem igen, gärna hel.

Carmlingarna begav sig upp mot östgötaslätten vid tio-tiden och jag dök ner i sängen igen, inte heller denna natt bjöd på så mycket sömn. Fogarna knakar och vid sängdags igår va jag väldigt andfådd. Kunde inte ligga plant utan va tvungen att sova i någon form av sittande ställning, sådär lagom bekvämt. Men hellre det än att ligga plant och uppleva det som om man håller på att kvävas. Pär somnade som vanligt på två röda men sover väldigt lätt på nätterna, som en scout, alltid redo ifall vi måste åka in.

Just nu sitter jag nerbäddad i soffan och väntar på mamma. Det är spännande förstår ni för hon är på väg hit och får skjuss utav pappa. De är nog första gången de gör något ensamma sedan de skiljde sig för femton år sedan, så vi får se om båda överlever resan ner, de tar ju ändå en timme drygt.
Mamma ska hålla mig lite sällis på dagarna och hjälpa till att tvätta fönster och lite annat hemmapyssel som jag inte klarar av nu, för Pär kan ju inte göra allt själv. Tanken va att hon skulle kommit på söndag men jag känner mig lite sämre så de är lika bra att passa på när tid finns.

Har försökt i flera dagar att ta tag i det spännande momentet Försäkringskassan, men de känns ju bara sådär lagom hopplöst. Försökte lösa saken på egen hand via nätet men får meddelandet att jag måste ringa in, när man ringer in ber de en att använda nätet eller självservice via telefon, fantastiskt. Väl i telfon och efter 17 knappval äntligen hamnar i en telfonkö,  har man den gedigna platsen nr 234 och då ger jag upp, jag bara ork int. Så de blir väl till att flåsa sig dit, eller bussa mamma på dem, hon har en förmåga att vara rätt bitsk.

Det har varit en mysig eftermiddag, vid två-tiden kom Kerstin, Anna och lilla Nellie. De va en pigg och snabb liten tjej som utforskade runt i lägenheten och man insåg ganska snabbt att man inte har de så barnsäkert hemma, men frågan är om man ska barnsäkra?! För hur blir det då när man kommer hem till någon annan?
Pär som så fint hade förberett lunch till oss, både tacopaj och ost/skinkpaj stod i ugnen. Jag fick en jättefin blomma och Anna fick gå på äventyr uppe på vinden för att hitta tripp-trapp-stolen till Nellie så hon också kunde va me å äta. De verkade som maten passade alla, till och med Nellie pillade i sig, sultade och tuggade på svampen och grimarserade åt purjolöken.

De blev en hel del bäbisprat, då Nellie visserligen inte är en bäbis längre men 14 månader, Kerstin är beräknad till nästa vecka och vi om 5 veckor. De va roligt att prata lite, de är ju många tankar som snurrar runt och bara lufta lite är ganska skönt.
Nellie busade på och lyckades pilla in en av Hugos leksaker i suben, så nu blir det nog extra effekt när vi ser på tv =0) Hon inspekterade även monstrets garderob, provade de olika mössorna och tyckte att lådorna som kläderna låg i lämpade sig bättre för henne att bo i än för monstrets kläder. Så söt och go liten tjej, men envis som synden ;0)

Flickorna åkte hem vid tjugo över fem och straxt efter det kom en uppstissad liten vovve hem med världens finaste husse. Va länge sedan jag sett Hugo så uppe i varv och han stylade runt en bra stund. Visade alla sina leksaker och hade knappt tid att hälsa. Ingen som vet vad det beror på, kanske att han jobbat idag efter två dagars mys hemma med matte?! Nu ligger han ihopsjunken på mattan med Laban under huvet och sover, bästaste Hugo, hú gó som helst!

Pappa och brorsan entrade vårt hem vid sextiden och berättade om dagens bravader som innefattade både sightseeing, shopping och möte med polisen. Alltid lika roligt när de kommer på besök. Pappa tyckte att det kunde passa bra att avsluta dagen med en kräftskiva, så nu är de tre (Pär, pappa & bror) iväg och inhandlar de som behövs för en lyckad skiva, vi får se hur den här kvällen slutar. Nu, lite snabbvila innan festfixarna kommer hem, jag kanske sällar med Hugo på golvet, eller så är sängen en bättre idé.

Inatt har jag sovit som en pisspotta. Varit uppe varannan timme å pinkat, egentligen skulle jag inte behöva de men i och med foglossningen så blir de så i alla fall. Jag brukar vanligtvis vara en liten snurris i sängen, vänder mig säkert en ca tio gånger per natt för jag inte gillar när de blir varmt. Nu med foglossning tar en vanlig vändning säkert en fem minuter, innan jag kommit runt, pustat och frustat,  fått med mig alla stöd-kuddar och lagt allt till rätta... då blir de ju så att man vaknar till ordentligt, känner efter och ja... lite pinkis är man allt, lika bra att gå upp, å när jag väl är vaken, ja då vaknar monstret också och startar igång en spark-kavalkad. Och sådär håller de på, värdelöst!

Idag kommer tösera Törnkvist på besök och lilla Nellie. Vi ska käka lite lunch som Pär varit så underbart gullig och förberett. Han pysslade och fixade ända till klockan var halv tolv igår kväll, innan han sjönk ihop som en liten säck i soffan. Han fixar med allt, han jobbar, han promenerar med Hugo, han lagar mat, han handlar, han städar, han tvättar och han passar upp på mig... och jag sitter här i soffan och lipar. Känner mig så lös-lös, helt värdelös alltså. Kan inte göra något, får inte göra något. Men Pär han säger bara att de gör inget, för huvudsaken är att jag är hemma, hos honom.

De blir inte så mycket bilder på bloggen just nu, dels för att de spännande soffäventyret inte bjuder på så mycket bilder, annat än svullna fötter och håriga ben =0) och de kan ni nog föreställa er själva och mestadels för att jag inte vill vara med på bild just nu. De får bli sen, då monstret kan va modell ;0)

Nu blir de till att vila lite igen, för att samla lite kraft så jag kan piffa till mig litet iaf innan mysiga lunchbesöket kommer.

Nu startar bettingen på Bäbis. Reglerna är som följer;

Man får välja max tre dagar, dagar då man tror att Bäbisen föds, dagen börjar 00:00 och slutar 00:00, den tid vi går efter är klockan på BB. En dag kostar 100:- och man får enbart betta två dagar i rad. Föds Bäbisen på den dagen man bettat, vinner man potten, är man fler som bettat på samma dag delas potten lika mellan vinnarna. Föds Bäbisen på en dag som ingen bettat på, tillfaller pengarna Bäbisen, som ett litet startkapital som placeras i fonder på banken. Bettingen är öppen för familjen =0) tom 31 augusti.



Ring mig eller Pär för vidare instruktioner såsom betalning och dylikt.

Ha, ha, detta verkar ju superseriöst men de är lika bra att ha regler så de inte blir något tjafs, jag känner ju den här familjen. Tycker man de är galet att satsa pengar på Bäbis behöver man inte vara med, helt frivilligt.

Japp, nu har vi varit hos barnmorskan. Vår barnmorska är helt fantastisk, lite lik Maria Montazami när hon pratar men inte annars. Hon va helt förtvivlad när vi kom in och frågade va vi hade gjort i helgen (hon syftade på övernattningen på BB) Hon tyckte att vi hade fått vår beskärda del av problem under graviditeten och hoppades för kung och fosterland att vi nu åtminstone skulle få en smidig förlossning.
Hon mätte magen och konstaterade att monstret redan hade fixerat sig. Sammandragningarna har börjat komma igång helt normalt också, så nu övar kroppen upp sig för de som komma skall. Hon trodde inte heller att vi skulle gå tiden ut så nu va de till att göra klart allt hemma. Jag hoppas verkligen att hon har rätt. De är inte så att jag vill att bus-monstret ska bli för tidigt fött utan bara att den kan titta ut lite tidigare än vad som är tänkt, för allas vår skull. Vi ska tillbaka på fredag för kontroll igen och se så allt ser bra ut. Idag va trycket lite högt men ändå på rätt sida och urinprovet visade lite protein men inte mer än att jag kunde åka hem igen. Så nu är de strikt vila som står på schemat.

Imorgon kommer Pärs kusiner Kerstin och Anna på lunch, ska bli så roligt med lite sällis på dan, de går ju så mycket fortare då. Kerstin ska ju också ha barn men hon har bara en vecka kvar till beräknat nedsläpp. Jag är 95% säker på att hon får en liten pöjk och i så fall blir de nog en liten Filip =0) mys! Så Pär är så gullig och förbereder lite lunch till oss imorgon då jag inte ska pyssla med något annat än de som går att göra i sittande eller liggande läge. Vad skulle jag göra utan världens bästa Pärsson?!

Nu har Hugo gått in i sovrummet och gosat ner sig i sängen, tror jag ska följa efter... För snart kommer Pär och då ska här 1000-bitars pusslas för hela slanten =0)

Nyss hemkommen från Ryov och flödeskontrollen. De har kollat med hjälp av UL om flödet i navelsträngen är bra, att bäbis får syre och näring som den ska och de får den. Så vilan gör susen och jag får fortsätta att vila hemma. De blir barnmorskekontroller 2 gånger i veckan och håller sig läget oförändrat är det den egna sängen som gäller tills monstret anländer. Kan inte alltför många gånger säga hur skönt det är.

Sitter i soffan med en trött liten Hugo sovandes nära, nära. Så gott! Vi ska nog bege oss ut till köket och se om vi kan hitta nåt gott, sen blir det till att ta en dust med Försäkringskassan och efter det krävs de nog lite vila =0) BM väntar efter lunch så vi får veta hur det står till med den blivande mamman också.

Nu är Pär på väg hem med lilla Hanna, han är jätteglad att få skjussa hem henne då han får ta en tur i nya bilen =0) Ja, jag fick ju köra hem från bilhandlarn till pappa, hela tio minuters bilfärd, men jag får väl ta igen det sen.

Ikväll har Hanna varit här och underhållit mig lite, de va mysigt. Roligt att få sitta och tjata lite. Vi orkade inte laga någon mat så de blev en pizza till kvällsmat och så avslutade vi med Fångarna på Fortet, så de blev lite deja vu från när man var liten och hade fredagsmys.
Vi fick en jättefin och jättetjock bok av H&M så nu har jag lite att läsa under dagarna. Barnliv av Katarina Janouch, hette boken och innehåller allt från att ha tankar att skaffa barn till att ha tonårsbarn, så nu ska vi nog kunna förbereda oss ordentligt. Tack, snälla söta rara.

Imorgon blir de att åka till Ryhov och göra kontroll på mig och monstert och på eftermiddagen är de en vanlig rutinkontroll hos BM. Vi håller tummarna att allt ser bra ut så de blir fortsatt vila hemma.

Nu blir de fortsatt soffmys med två av de finaste killarna i hela vida världen, utan dem vore jag ingenting.

Jag började ju så gladeligen blogga för ett tag sedan men så slutade jag lika fort igen. Kände bara att orken inte fanns. Jobba hela långa dagar, trött utav de lilla monstret ;) som tar lite energi och så allt annat runt omkring.

Men nu är jag beordrad sängläge tills Bäbis behagar titta ut då jag fått Havandeskapsförgiftning light. De blir långa sex veckor så tid lär ju finnas till att sätta några ord på pränt men om de blir så intressant de kan jag inte lova. För ligga på sofflocket är ju inte de vildaste av äventyr direkt.

Havandeskapsförgiftning light heter de väl inte direkt men jag ligger på gränsen så det är därför jag får vara hemma och vila istället för att vara inlagd och bara de är ju som att ha vunnit på lotto.
Vi var i Vänersborg i fredags och hämtade vår nya bil (äntligen, den är så fin och vi är så sjukt nöjda) sen stannade vi till hos Far i Trollis för lite middag. Jag kände mig lite uschlig, precis som när man är på G och bli riktigt förskyld. Hade lite ögonflimmer, va trött och illamående och senare på kvällen när vi åkte hem domnade min ena arm bort. Så på lördagen slog jag en signal in till sjukan och de ville att vi skulle komma in och in åkte vi. De tog en massa prover, gjorde en kurva på Bäbis (nu för tiden kallad monstret) och en tillväxtkontroll. De hittade protein och blod i urin och så hade jag högt blodtryck och väldig svullnad i händer och fötter, så de blev till att läggas in på BB. Pär åkte hem och packade lite saker mednans jag bytte Förlossningen mot BB. Jag frågade den BM som skrev in mig om hon trodde jag kunde få åka hem imorgon, hon sa " Räkna inte med det vännen, när man blir inlagd för en sån här sak får man stanna till bebisen har kommit, om de blir nästa vecka eller i v 37 kan man inte säga än"
Jag satte mig i min säng och lipade, de här va ju inte direkt vad jag hade tänkt mig. De är ju en massa grejer hemma som vi skulle fixa med innan de va dags. Och alla mysiga kväller som vi har, de sista någonsin innan Bäbis kommer, då man bara sitter uppe och pratar, då man bara är två... blev jag snuvad på dem nu?! Kanske verkar konstigt att fokus hamnade på detta och inte på att Bäbis skulle ha de bra i magen men de va vad jag tänkte på. De har ju varit så mycket med den här graviditeten, jag kan ärligt säga att jag inte har tyckt de har varit speciellt roligt eller mysigt att vara gravid, mest till besvär faktiskt, de har ju inget med den lill* att göra men jag tycker de har varit jobbigt. Först illamåendet i tre månader, sen migrän av och till utan chans till lindring i ca 3 månader, graviddiabetsen under hela tiden, foglossningen som gör att jag inte kan sova och inte ens ta på mig byxorna själv och nu de här; havandeskapsförgiftning vilket innebär sängläge tills Monstret kommer. Det är därför jag döpt om Bäbis till Monstret, för det är nog va de blir ett litet busmonster som ska testa sin mamma till de yttersta redan från början =0)
Pär kom tillbaka till sjukhuset och hade med sig lite frukt och några tidnigar, även han trodde att jag bara skulle stanna över natten. Där satt jag, tokledsen och berättade att jag antagligen skulle få stanna i 3-5 veckor, snacka om chock. Vi satt i mitt lilla hörn av rummet (en sal för fyra) pratade lite och spelade YATZY, jag vann som vanligt =0) Pär åkte hem vid halv tio och sen va de bara att försöka sova i en 80 säng med prassligt kisskydd på madrassen. 5 veckor här och jag dör, tänkte jag. Vid halv sex va det tags att ta trycket och kissa i muggen. Klockan åtta trycket igen och blodprov och sockervärdet, många stick blev de. Eftersom jag är så härligt svullen så är de rätt svårt att hitta något att sticka i, så de bjöds på några extra stick också. Sen blev de frukost och en dusch, Pär kom vid halv elva och så doktorn. Hon sa att trycket fortfarande va högt men att proverna va fina, så om jag ville kunde jag få åka hem och vila istället. Om jag ville, få vara hemma hos Pär och Hugo, sova i sin egen säng, slippa dela toa, bestämma va man ska se på tv. Jag ska ligga såå stilla, bara jag får va hemma.

Så nu är jag här, hemma. Visserligen bunden till sängen eller soffan, men hemma. Vi får åka till sjukan och göra lite tätare kontroller men jag får ändå vara hemma och de betyder så mycket. Så monstret och jag vilar, kollar facebook hundra gånger om dagen, ser dåliga amerikanska serier på tv, läser högt ur barnböckerna och telefontrackasserar alla vi känner men vi gör de HEMMA.