Lillstrumpa goes bananas

Nu har vi sagt upp Hugo och Siri på dagis, vi har en månads uppsägning men de blir alldeles lagom då vi ska hinna fixa lite innan de blir dags att inviga Alpist´s alldeles egna hundgård.

idag har de varit en rörig dag på jobbet. TwinSafen har lagt av, datorerna har lagt av flera gånger och skrivarna har levt sina egna små liv. Fy tusan va stirrigt de blir när saker och ting inte fungerar.

Hämtade Pär på  jobbet och de blev kvällmat från Max, ja, jag vet, inte bra när man ska börja träna och tänka på figuren, eller jag kanske ska skaffa mig en först :) Sen åkte vi en liten tur och hamnade i Norra Hammar hos kussen Johan och Maria. Då blev de storbus eftersom Rex va ute i trädgården och lirade med sina fotboll. Rex är ju fyra gånger så stor som Hugo med de leker så toppenbra tillsammans och Siri spinger efter och försöker pussa Rex, konstant. När hon inte hinner me så skäller hon för att ingen ska missa att hon faktiskt också är me. En stund senare slängde sig Johan och Pär in i bollspelandet medans jag och Maria satt i trädgårdsmöblerna och tjatade lite. Efter en hel del, flås, slem och skäll fälldes Pär av en pöl med kiss som Rex och Huga strategiskt kissat på gräsmattan blev det dags att tänka på refrängen.
Vi tog vägen förbi Netto och handlade lite, Pär fick inte plocka några grönsaker eller frukter, wonder why, kiss-pär!!

Hemma fick vi stolla-rycket och rensade ur vindsförrådet, de är kvällsöppet på tippen imorgon så de passade ju bra. Måste göra oss av med lite gammal skit. Vi öste bara in alla grejer därnär vi flyttade in och sen har de bara fyllts på, så nu va de proppfullt, man kunde inte ens sticka in tån, än mindre hämta något man behövde. Så nu är de finfint.
Vi har ju tapetserat om i sovrummet och hallen och så har jag lite planer på vardagsrummet, så snart känns de som lägenheten är helt klar. Då kan man komma hem efter jobbet och bara njuta, inte hitta tusen saker man måste göra innan man kan slappna av.

Nu ska jag läsa på lite Squasch-regler, raka benen och packa gymväska sen blir det sängen eftersom de ska spelas klockan 07:00 imorgon bitti.



Här är Hugo och Rex, när Rex bara är tolv veckor. Hugo är proffs-klippt av Matte, förstår varför jag inte får klippa honom längre, ha ha ha! Han ser ut som en psykopat-hund!

Puss och God Natt!!

Nu har vi landat i soffan och helgen är så otroligt efterlängtad. Känner mig hyfsat frisk nu och de ska bli mysigt med helg och jag hoppas på mycket sol.
Pär ska dock jobba en stund imorgon, så jag ska kanske solar lite på balkongen, ska iaf äta frukost där.

Hugo har fått en ny sele idag och sen blev det lite lördagsgodis i form av tuggrullar fyllda med choklad, hundchoklad förstås. Just nu så har Siri gömt sig under täcket i sängen och Hugo värmer mina fötter, gott :)

Ja, just de... Idag på jobbet har jag jobbat hela dagen i kundtjänst, kändes super och jag fick många nöjda kunder. Kul att göra lite annat än bara kassajobbet. Ska få jobba i kundtjänst under sommaren, gott, då kanske man kan jobba ihop lite bonus ;)

Nu är de "Så ska de låta", så här ska de skrålas högt i soffan. Sen är de "million dollar baby" en ruskigt bra film.

Tur att det inte är alla dagar man börjar vid åtta och är hemma vid halv nio, visserligen har jag inte jobbat till halv nio men var tvungen att göra lite fix efter jobbet så kom inte hem förens vid halv nio. Det blev en köpesallad från Alcamo ikväll, Alcamo blev ju rikskändisar innan påsk då cirka 600 personer blivit matförgiftade då de käkat där... De kom dock fram till att de inte va maten de va fel på, skönt för oss.

Imorse tog jag mig en shot med "Chan Jang" och en "Jing San" eller hur de nu stavas, den ena ska var bra mot förkylning och den andra ska motverka trötthet. Vet inte om de funkar de är nog för tidigt att säga, men de va lätt de äckligaste jag smakat. Fy tusan, de smakade som någon blandnig av gammeldansk med billig utspädd lakritsshots med en uns illamående... Ja, riktigt äckligt, så pigg eller ej, de blir inte många mer superkurer för mig.

Hugo och Siri har ju lite dagsiproblem. Det är ju så att Hugo är lite av den bordusa, hårdhänta varianten som ibland biter andra hundar. Det har hittills funkat jättebra på dagis. Sen för cirka fem veckor sedan bet Hugo Harlad, som lyckligtvis inte kom till skada, helt utan anledning. Hugo bara flög på han, jag tror Harald gick runt och kaxade sig, så där som papillion gör ;) Näevars, detta innebar att Hugo fick vara för sig själv i en box på dagis, Siri fick göra honom sällskap då de är riskfritt att ha dem ihop. Detta skulle bara vara för stunden, att ha dem separat, för att sen på nytt skola in dem i flocken. Nu visar de sig att de varit mycket att göra på dagis, de som äger stället har fått barn och nu är det bara vikarier där. Så Hugo och Siri sitter i sin box hela dagarna och hör de andra vovvarna leka tillsammans utanför. När de andra vovvarna får gå ut i rastgården får HUSi inte vara med, de får gå en sväng i koppel i rastgården och sedan gå in igen. Detta har resulterat i att de blivit dåligt aktiverade och är rastlösa och stirriga när vi hämtar dem. Hugo har blivit ännu mer avig mot andra hundar då han hålls helt isolerad och Siri har börjat apa efter Hugo, då hon tror att de är så man ska göra när man träffar andra hundar. Känns så tråkigt att veta att de sitter instängda i en skrubb hela dagarna och att vi betalar 3000:- i månaden för detta. Vi har pratat med dem om detta på dagis och de håller med om att det inte ska vara så. De har lovat att ta tag i detta så fort som möjligt... Men när vovvarna har kommit att betyda så sjukligt mycket för en vill man ju ha förändring på en gång, vill att de ska tycka de är roligt på dagis. Siri vägrar nästan att hoppa ur bilen när vi parkerat utanför dagis, ibland får jag bära in henne. Så de tynger mig lite. Vi har börjat fundera på en annan lösning, tänk om man kunde spara in lite av de 3000 kr i månaden, de skulle innebära en ny bil eller något annat kul...

Vi har pratat om att åka och hälsa på min gamla goa vän Elin över 1:a maj helgen, hon är visserligen höggravid men hon kanske orkar med oss en stund ändå ;) Vi har ju kännt varandra sen vi var små, skulle vara underbart roligt, vissa vänner har man för livet. Men nu när man bor en bit ifrån varandr blir det inte att man ses så mycket, de är några år sedan sist.
Så nu har jag börjat bli lite nervös.Det har ju hänt en hel del med mig de senaste åren. I och med att jag blev sjuk första gången äter jag ju en av alla oändliga sorters lyckopiller, detta i kombination med allt annat har resulterat i en enorm Cicci på nästan hundra kilo. Inget jag är stolt över men heller inget jag skyller på någon annan, jag har ju tuggat varenda tugga själv. Men det är det här som är det svåraste att möta människor från förr, som har träffat en och vet hur man en gång var...
Jag är ju fortfarande jag men med en helt annan syn på livet. Nu för tiden en människa som vill leva, till att börja med. Det är först nu, efter tre år som jag tycker att det är okej att vakna på morgonen, vissa mornar är det till och med roligt att gå upp, kan inte minnas när jag tyckte det senast. Det är från och med det nya året som jag kan åka själv till Ica Maxi utan att få panikångest av allt folk, jag gör det inte gärna men jag KAN och det är viktigt. Jag har ett jobb, som betyder allt, kanske inte med världens bästa lön, men med världens bästa arbetskamrater. Jag har två hundar som är som två små levande lyckopiller, jag kanske inte tränar dem så mycket som jag borde och är kanske inte så konsekvent som man ska va, men de får mig att orka, orka så mycket mer. Och Hugo är en av de bästa på att slicka tårar... Siri slickas mest hela tiden, så fort hon får chansen ;) Och så har jag Pär, denna fantasiska människa som vet presis vad han ska göra utan att egentligen veta om det. Han bara finns, han bara är. Han torkar tårar och håller om och älskar mig mer och mer ju mer jag gråter. Han tycker aldrig att det är jobbigt utan säger bara att allt löser sig och de gör det, när vi gör lite mer på Pärs vis.

Kommer fortfarande ihåg det, skulle bara vila lite innan, sen kom en annan sak emellan och en till det hela sköts på framtiden och här är jag nu idag, livs levande. Visserligen på tok för tjock,en liten tjockis, men de har liksom inte varit prio ett, utan mer att överleva, att börja vilja leva...

Så nu har kampen börjat, kampen mot kilona, har signat upp mig på gymmet och köpt mig ett träningskort, nya träningsbyxor och ett snorgrönt linne från Nike. Imorgon klockan åtta ska jag träffa en persolig tränare för en liten kickstart och nästa vecka börjar träningen, tänkte köra igång i tisdags men snoret kom ivägen.

Så snart hoppas jag att folk kommer att se mig som jag är, för den jag är som jag vill vara och inte tjockis Cicci. Nu har jag skrivit på tok för mycket och ska krypa i säng, så jag är pigg i morgon utan att behöva shotta "Smaka Skit Sang"



Nån gång, kanske... man blir som man en gång var

Jobbar och sliter som vanligt igen efter påskledigheten. Sliter kanske jag inte gör i ordets rätta bemärkelse men när man är lite lagom halvsjuk så känns de rätt så motigt att jobba, särskilt med kunder som bara ska tjata. Är så fruktansvärt trött på de kunder som bara slänger fram sina uttagskort på disken och säger att de ska ta ut pengar...
Jaha, ser jag ut som någon jävla automat eller?! Skriv en lapp och ställ dig sist i kön, loser!
Tänk om man kunde säga så emellanåt. Vi har en stammis på banken som kommer tre dagar i veckan och stinker piss, man märker när kunden kommer in genom dörrarna och lukten sitter kvar en halvtimme efter att denne gott, tur att man är lite täppt nu när humöret tryter i kapp med att näsan rinner.
Jag har lagt mig i sängen och sovit varje dag efter jobbet, gått upp vid halv nio, käkat och sen tillbaka i sängen, idag är inget undantag så nu ska jag snart krypa ner igen. De blir dock en liten stund med ljudboken först. För jag har ju äntligen fått min iPod touch, de va de första jag inhandlade för min lön :), den är helt fantastisk, jag är så sjukt nöjd, funderar på en iPhone nästa gång...

När jag kom hem efter att ha hämtat hundarna på dagis var Pär ännu inte hemkommen så vi gick för att möta honom om väntade då vid Gräshagskiosken, de blev säsongens första glass som avnjöts på gräsmattan i solen. Hugo och Siri fick en alldeles egen glass, en vaniljpuck, själv åt jag en lakritspuck och Pär sin traditonella Magnum, som vanligt, har nog aldrig sett han äta en annan "pinnglass". Men de är väl tur man har sina favoriter.

Nej, nu blajar jag bara om en massa tråk så nu ska jag nog nanna, vi har fått lite problem med dagis och det tynger mig lite, ska berätta det imorgon.

Sov gott!!



Solande vovvar från förra årets säsong, har inte blivit några nya solbilder från balkongen ännu :)
 

Imorgon är det måndag men egentligen tisdag, skönt att slippa en långdag och skönt med en lite kortare vecka. Men de kommer vara tokigt mycket att göra, senare i veckan är det pensionsutbetalning igen, tänk om pensionärerna kunde lära sig uppskatta Visakortet.

Är inte direkt pigg eller kry, men febern är borta så de blir till att masa sig till jobbet iaf. Har legat hela helgen och inte kunnat vara ute någonting, så himla tråkigt, jag är faktiskt lite bitter.

Hugo och Siri har bråkat om samma tuggben hela kvällen trots att de fick var sitt. Men som vanligt är den andres saker mycket intressantare trots att de är likadana.
Siri har börjat med en ny grej, vi undrar om hon inte är en pälbeklädd bebis, för någon riktig hund är hon inte. Hon kommer hela tiden om man står, sitter eller går krafsar lite på benet, ställer sig på bakbenen, sträcker upp frambenen och vill attman ska plocka upp henne, som ett litet barn. Om man plockar upp henne kurar hon ihop sig i famnen och lägger huvet på axeln.När man sen ska släppa ner henne stretar hon emot för kung och fosterland, hon vill aldrig gå ner igen. Om hon själv fick bestämma skulle hon va i famnen jämt. de är så konstigt för vi har aldrig burit omkring på henne innan. Knepiga små vovvar man har, men de goaste som finns.