Pisspotta
Inatt har jag sovit som en pisspotta. Varit uppe varannan timme å pinkat, egentligen skulle jag inte behöva de men i och med foglossningen så blir de så i alla fall. Jag brukar vanligtvis vara en liten snurris i sängen, vänder mig säkert en ca tio gånger per natt för jag inte gillar när de blir varmt. Nu med foglossning tar en vanlig vändning säkert en fem minuter, innan jag kommit runt, pustat och frustat, fått med mig alla stöd-kuddar och lagt allt till rätta... då blir de ju så att man vaknar till ordentligt, känner efter och ja... lite pinkis är man allt, lika bra att gå upp, å när jag väl är vaken, ja då vaknar monstret också och startar igång en spark-kavalkad. Och sådär håller de på, värdelöst!
Idag kommer tösera Törnkvist på besök och lilla Nellie. Vi ska käka lite lunch som Pär varit så underbart gullig och förberett. Han pysslade och fixade ända till klockan var halv tolv igår kväll, innan han sjönk ihop som en liten säck i soffan. Han fixar med allt, han jobbar, han promenerar med Hugo, han lagar mat, han handlar, han städar, han tvättar och han passar upp på mig... och jag sitter här i soffan och lipar. Känner mig så lös-lös, helt värdelös alltså. Kan inte göra något, får inte göra något. Men Pär han säger bara att de gör inget, för huvudsaken är att jag är hemma, hos honom.
De blir inte så mycket bilder på bloggen just nu, dels för att de spännande soffäventyret inte bjuder på så mycket bilder, annat än svullna fötter och håriga ben =0) och de kan ni nog föreställa er själva och mestadels för att jag inte vill vara med på bild just nu. De får bli sen, då monstret kan va modell ;0)
Nu blir de till att vila lite igen, för att samla lite kraft så jag kan piffa till mig litet iaf innan mysiga lunchbesöket kommer.
Idag kommer tösera Törnkvist på besök och lilla Nellie. Vi ska käka lite lunch som Pär varit så underbart gullig och förberett. Han pysslade och fixade ända till klockan var halv tolv igår kväll, innan han sjönk ihop som en liten säck i soffan. Han fixar med allt, han jobbar, han promenerar med Hugo, han lagar mat, han handlar, han städar, han tvättar och han passar upp på mig... och jag sitter här i soffan och lipar. Känner mig så lös-lös, helt värdelös alltså. Kan inte göra något, får inte göra något. Men Pär han säger bara att de gör inget, för huvudsaken är att jag är hemma, hos honom.
De blir inte så mycket bilder på bloggen just nu, dels för att de spännande soffäventyret inte bjuder på så mycket bilder, annat än svullna fötter och håriga ben =0) och de kan ni nog föreställa er själva och mestadels för att jag inte vill vara med på bild just nu. De får bli sen, då monstret kan va modell ;0)
Nu blir de till att vila lite igen, för att samla lite kraft så jag kan piffa till mig litet iaf innan mysiga lunchbesöket kommer.
Kommentarer
Trackback
