Back to Ryhov, 2:a rundan
Jaha, då sitter jag här i min sjukhussäng, inlagd och det är snart dags för natt nummer 2. Den här gången ligger jag visserligen på en tvåsal som jag delar med en jättegullig tjej som ska ha tvillingar. Men de är ändå inget roligt. Jag ska ligga här till vecka 37 och då sätter de igång förlossningen. Äntligen säger jag, äntligen kommer bus-monstret ut, bara två veckor kvar, de blir två långa veckor men mamma och Pär har avlösning som sällskapsdamer här uppe på BB varje dag. Mamma är här på dagarna och Pär på kvällarna.
Annars händer de mest ingenting. de är tydligen meningen att de ska vara långtråkigt för då vilar vi mer. Vet inte om jag kan hålla med om de, när man ligger här i sin ensamhet utan något att göra snurrar ju tankarna igång och man blir mer orolig än vanligt. Känslan av att vara ensam och övergiven på sjukhuset mot att få ligga hemma och bli ompysslad av familjen, ja jag vet inte vad som är mest lugnande?!
Jag har fortfarande lite hopp om att de ska komma in på morgonronden och säga att jag får åka hem, men de lär ju inte hända, än på ett tag. Nästa gång jag kommer hem då är vi fyra i familjen, knepigt.
Annars händer de mest ingenting. de är tydligen meningen att de ska vara långtråkigt för då vilar vi mer. Vet inte om jag kan hålla med om de, när man ligger här i sin ensamhet utan något att göra snurrar ju tankarna igång och man blir mer orolig än vanligt. Känslan av att vara ensam och övergiven på sjukhuset mot att få ligga hemma och bli ompysslad av familjen, ja jag vet inte vad som är mest lugnande?!
Jag har fortfarande lite hopp om att de ska komma in på morgonronden och säga att jag får åka hem, men de lär ju inte hända, än på ett tag. Nästa gång jag kommer hem då är vi fyra i familjen, knepigt.
Kommentarer
Trackback
