Länge sedan sist

Nu har det nästan gått en vecka sedan sist, inte så bra. Har kännt mig lite hängig i veckan och varit väldigt trött, både på kvällar och mornar. Annars har det varit väldigt lugnt på jobbet i veckan, nästan inget folk alls. På måndag lär det nog bli årets stressigaste dag. Januari är ju en tuff månad för de flesta och pensionen betalas ut den 18:e och den 19:e, men eftersom den 18:e är på söndag blir det utbetalning för alla på måndag, så ni kan ju tänka er vilken rusning det blir... Pensionärer är ju ganska rädda om sina pengar.

HuSi hade det bra hos Emma i onsdags, det första Siri gjorde var att kissa i Emmas säng ändå så har hon varit rumsren sen en tid tillbaka. Måste erkänna att jag tycker mer om henne nu när hon kissar och bajsar ute. Konstigt kanske men så är det. Vet dock inte hur det kommer att bli med dagmatte-grejen, känner mig inte helt bekväm, varför kan jag inte säga, bara en känsla. Det är väl antagligen så att vi inte känner Emma så  väl och jag litar nog mer på dagispersonalen. Vi har även beställt tid för att kastrera Hugo, då han har börjat skälla som en vilde och göra utfall mot ALLA hundar vi möter på promenaderna. Det börjar bli ganska jobbigt då vi försökt med allt, verkligen allt vi kan komma på, läsa oss till och fått tips om. Hugos beteende smittar av sig på Siri, som vill göra allt som sin storebror även att hon inte alltid förstår varför. Så där står jag med två små helt galna och högljutt skällande hundar, när folk går förbi, lite skämmit också att man inte har bättre koll på sina hundar.

Idag har vi varit på en blixtvisit hos mamma, ätit lite mat och hämtat en gammal byrå. Hoppas att den kommer att göra sig där det är tänkt. Sen samlade vi ihop lite gamla kläder som Hanna och jag ska sälja på loppisen i Kulturhuset. De gick ju ganska bra sist trots att det var pingstafton, så nu hoppas vi på mer kulor i kassan.
Pär är på fest med sina lagkamrater och jag njuter av min ensamtid. Sitter i soffan med datorn i knäet, vovvarna på var sida och slänger ett och annat öga på tv:n

Kommentarer
Postat av: Elin

Ojojoj, de är läskigt vad våra vovvar är lika!!! Man skms så man håller på att dö ibland när man står med 2 skällande små vovvar ikopplet. Känns som folk tror man bara har hund för att ha typ.. Det värsta är att de som sagt tar efter de små. Mini är mycket värre än Wilda, skäller och morrar på allt typ.. Men sen när de kommer fram nån då svansar hon upp sig och ska pussas och ha sig.. De finns stunder man bara vill ge upp, men sen ser man minsta lilla som liknar ett ljus i tunneln, de gör en överlycklig!!

Förstår dig till 100% när de gäller att lämna bort hundarna, man vill känna sig helt trygg och veta att de har de bra!! De är inte många som förstår hur mycket ansvar och aktivering en hund kräver egentligen. De tror att de räker med en liten promenad hit och en liten dit. Önska vi hade turen att ha ett sånt bra hunddagis som ni verkar ha. Här finns bara ett pensionat, där aktivering och promenad verkar vara de sista som prioriteras. Har en vän här och nu har en till flyttat hit som jag verkligen kan lita på när de gäller hund, önska bara de inte hade heltidsjobb båda två! Tycker du ska följa dina instinkter (de brukar oftast vara rätt) även om de blir lite extra utgifter så kan de vara värt de... Hoppas de ordnar sig!! Jo, vi vill jättegärna att ni kommer och hälsar på, som sagt har ju bara en helledig helg i månaden. Nästa är i slutet av feb tror jag. Vi får höras!! Kram Kram från oss!!!

2009-01-18 @ 21:03:04
URL: http://www.wildak

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0