Nu är det dags igen...

Ber alla tusen gånger om ursäkt för att jag inte tagit mig tid för min blogg. Vet att jag har några trogna läsare som varit besvikna länge på att det är långt mellan varven. Kan bara ursäkta mig med att det tagit tid att anpassa sig till jobbet och arbetstiderna. Har inte suttit vid datorn en dag efter jobbet sedan jag började.

Men oj, vad jag trivs, det är sååå toppenkul på jobbet och mina arbetskamrater är så himla snälla och rara, roliga är de också, så nu är det bara att hålla tummarna för att jag får stanna länge. Som det ser ut nu har jag schema januari ut...

HuSi är på dagis hela dagarna och hela veckorna och det är nog det bästa vi har gjort för våra hundar. Personalen på dagiset är fantastiska och jobbar med alla dagishundarna hela dagarna. Det är ingen förvaring man lämnar dem till utan aktivering och träning. Våra små hjältar är så trötta att vi nästan får bära dem in från bilen efter en dag på dagis. Hugo har blivit helt annorlunda och hans trotsiga lite aggresiva beteende har mattas en hel del, vi tror att det kommer att försvinna helt när vi kastrerar honom, sorry, Hugis. Siri är en riktig liten dam, en nippertippa som inte vill bli smutsig om tassarna och som går till pussattack så fort man minst anar det.

Vi håller på att julstökar och fixar med lägenheten och hela vårat hem ser ut som en byggarbetsplats, men snart ska det vara färdigt. Då ska ni få se på finfina bilder.

Elin, min kära vän. Är så glad för eran skull att allt går vägen med knodden och att du verkar må bättre. Roligt att få se så fina bilder på magen, du börjar allt bli en liten tjockis :) Tyvärr har mitt syande avstannat men under julledigheten ska de komma igång igen. Min chef har köpt en liten chihuahua, så det blev att sy en riktig minitröja till den lilla frusne. Pontus heter han, ha ha ha. Skönt att ni fått en hall, kan inte förstå hur ni har klarat er. Såg även de snygga julgarndinerna  du har sytt, själv har jag sytt köksgardiner i samma tyg :) Läste även om problemet med Mini i sängen.... Siri är precis likadan, hon ska prompt sova under mitt täcke, även om jag försöker stoppa in henne hos Pär så kommer hon tillbaka.... Matte är bäst. Hugo är som Wilda, håller sig i fotändan. Visserligen har vi börjat vänja våra vid att sova i köket men ibland tänjer vi på de nya reglerna och låter dem sova hos oss. Det är skrämmande vad lika vara hundar är...

Nu lovar jag att jag ska hålla efter bloggen och skriva varje dag. Imorgon ska jag ladda upp lite bilder, visserligen har vi inte haft någon direkt tid att fota men vi försökte oss på att göra ett julkort i helgen, med tomteluvor och allt. Hur det gick är en lång historia som jag ska berätta en annan dag.

Många kramar på er alla!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0