Winnerbäck sett från mobilens dunkla öga
Nu är jag redo, efter tre dagar. Vissa saker och händelser måste få sjunka in och lägga sig till ro innan man kan prata om dem.
Konserten i lördags var underbar. Vi har haft konstant ihållande regn i två veckor och när vi vaknade på lördagsmorgonen sken solen och temperaturen kämpade sig uppåt 25 strecket. Efter lite fix och trix i hemmets lugna vrå åkte jag ner till Hanna och Marcus för att lämna de små liven.
Hanna var lika glad över att få ha dem som jag för att lämna bort dem. Hugo och Siri tog ingen större notis om mig och gjorde sig genast hemmastadda i Hanna och Marcus finfina lya.
Själv återvände jag till Gräshagen och till den ljuva skaran som skulle slå följe till Folkets Park. Vi avnjöt lite öl och cider på vår lilla balkong och begav oss ut på äventyret vid halv fem tiden. De 800 första som kom till parken fick platsgaranti framme vid scenen och vi tillhörde givetvis dem med våran ankomsttid 17.00. Vi slog oss ner i öltältet och konsumerade både öl och vin, lite mat slank ner efter en stunds sittande också.
Hela hiet fick senare sällskap av ett äldre par som var helt underbart mysiga. Mickan och jag smög iväg en sväng för att kolla in alla merchandise som såldes. Det inhandlades plektrum, t-shirt och nyckelband. Ståndet bredvid tillhörde amnesty och även där kunde man köpa t-shirts, som man fick skriva vad man ville på och det gjorde vi.... även Erik tog tillfället i akt och köpte 5 (fem) t-shirtar varav 1 (en) lyste med texten "Vem faan är tjötkvist?". Om någon är osöker på antalet t-shirtar Erik köpte är välkommen att fråga ;) de ligger i Tjötkvists bil!
När klockan tickade framåt åttatiden entrade Miss Li den lilla scenen och bjöd på fullt ös i en halv timma. Toppentjej, men inte så söt som man kan tro. Längst fram vid kravallstaketet hittade vi Felisia och Frida gråtandes och skrikandes, "Miss Li, vi älskaar dig". Näevars, men vi hittade dem i den brokiga skaran som lyssnade till den lilla frökens spelning.
Sen va de dags att ta plats vid stora scenen. Så där stod vi, Jag, Pär, Erik, Mickis, Johan, Maria, Blom, Cathrine och det hånglande paret. Det va nog det värsta jag har sett. Hela tiden, alltså konstant kladdade han på henne, strök henne över håret eller kinden eller så hånglade dem och detta hela konserten igenom. Detta älskande par stod mitt ibland oss och tog ingen notis om vad som hände runt omkring. Kunde de inte bara köpt skivan och stannat hemma i sängen? Det va så man blev äcklad. Tvivale!
Efter ett litet tag kom bandet och sen kom han, mannen med stort M och det hela brakade loss. Eller brakade loss är nog fel ord. De började spela helt enkelt. De var en hel del nya låtar i början men sedan kom de gamla goa och självklart var duetten med Miss Li me!
Det var strålande, vackert och helt underbart konserten igenom. Kan inte säga mer än att det va sjukt bra och att jag är supernöjd med detta som avslut på min sommar. Det bör också tilläggas att Erik "Kamrem" Kaverén körade nåt fantastikt bra, han blev även den kvällen utsedd till Winnerbäcks allra trognaste fans!
Kameran lämnade jag hemma och satte min tilltro till mobilkameran, det blev sådär men det är bilder det med, se och njut.
Det bör tilläggas att när vi vaknade på söndagsmorgonen kkom vi båda fram till att ingen av kan tänka sig ett liv utan vovvar, så vi klädde på oss och åkte efter dem. Sen blev det myspys i soffan hela dagen.
Konserten i lördags var underbar. Vi har haft konstant ihållande regn i två veckor och när vi vaknade på lördagsmorgonen sken solen och temperaturen kämpade sig uppåt 25 strecket. Efter lite fix och trix i hemmets lugna vrå åkte jag ner till Hanna och Marcus för att lämna de små liven.
Hanna var lika glad över att få ha dem som jag för att lämna bort dem. Hugo och Siri tog ingen större notis om mig och gjorde sig genast hemmastadda i Hanna och Marcus finfina lya.
Själv återvände jag till Gräshagen och till den ljuva skaran som skulle slå följe till Folkets Park. Vi avnjöt lite öl och cider på vår lilla balkong och begav oss ut på äventyret vid halv fem tiden. De 800 första som kom till parken fick platsgaranti framme vid scenen och vi tillhörde givetvis dem med våran ankomsttid 17.00. Vi slog oss ner i öltältet och konsumerade både öl och vin, lite mat slank ner efter en stunds sittande också.
Hela hiet fick senare sällskap av ett äldre par som var helt underbart mysiga. Mickan och jag smög iväg en sväng för att kolla in alla merchandise som såldes. Det inhandlades plektrum, t-shirt och nyckelband. Ståndet bredvid tillhörde amnesty och även där kunde man köpa t-shirts, som man fick skriva vad man ville på och det gjorde vi.... även Erik tog tillfället i akt och köpte 5 (fem) t-shirtar varav 1 (en) lyste med texten "Vem faan är tjötkvist?". Om någon är osöker på antalet t-shirtar Erik köpte är välkommen att fråga ;) de ligger i Tjötkvists bil!
När klockan tickade framåt åttatiden entrade Miss Li den lilla scenen och bjöd på fullt ös i en halv timma. Toppentjej, men inte så söt som man kan tro. Längst fram vid kravallstaketet hittade vi Felisia och Frida gråtandes och skrikandes, "Miss Li, vi älskaar dig". Näevars, men vi hittade dem i den brokiga skaran som lyssnade till den lilla frökens spelning.
Sen va de dags att ta plats vid stora scenen. Så där stod vi, Jag, Pär, Erik, Mickis, Johan, Maria, Blom, Cathrine och det hånglande paret. Det va nog det värsta jag har sett. Hela tiden, alltså konstant kladdade han på henne, strök henne över håret eller kinden eller så hånglade dem och detta hela konserten igenom. Detta älskande par stod mitt ibland oss och tog ingen notis om vad som hände runt omkring. Kunde de inte bara köpt skivan och stannat hemma i sängen? Det va så man blev äcklad. Tvivale!
Efter ett litet tag kom bandet och sen kom han, mannen med stort M och det hela brakade loss. Eller brakade loss är nog fel ord. De började spela helt enkelt. De var en hel del nya låtar i början men sedan kom de gamla goa och självklart var duetten med Miss Li me!
Det var strålande, vackert och helt underbart konserten igenom. Kan inte säga mer än att det va sjukt bra och att jag är supernöjd med detta som avslut på min sommar. Det bör också tilläggas att Erik "Kamrem" Kaverén körade nåt fantastikt bra, han blev även den kvällen utsedd till Winnerbäcks allra trognaste fans!
Kameran lämnade jag hemma och satte min tilltro till mobilkameran, det blev sådär men det är bilder det med, se och njut.
Det bör tilläggas att när vi vaknade på söndagsmorgonen kkom vi båda fram till att ingen av kan tänka sig ett liv utan vovvar, så vi klädde på oss och åkte efter dem. Sen blev det myspys i soffan hela dagen.
Kommentarer
Trackback
