Lillstrumpa goes bananas

Japp, igår va jag på mitt första plastparty. De va faktiskt ganska kul, man ville ju köpa allt, varenda liten plastburk va ju så fantastiskt bra. Men jag stillade mitt köpbegär och beställde bara några bra-att-ha saker till Bäbis. Vi va hemma hos Pärs kusin Kerstin, de har precis köpt ett litet hus på Norrängen och har en sån fantastiskt fin utsikt över vättern. Kerstin och Erik ska ha barn 4 veckor innan oss så de blir iaf nån man kan hänga lite me när man ska va mammaledig.

Undra varför de heter mammaledig, man är ju inte ledig från att vara mamma. Man är ju ledig från jobbet för att vara mamma. Så de borde heta jobbledig för att mammajobba, eller så lät mammaledig bättre helt enkelt.

Idag har jag jobbat som vanligt, de är fortfarande mycket nytt att lära men de är skoj som tusan, nu när man börjar lära känna varandra blir de ju lite roligare på dagarna.

Imorse ringde barnmorskan och bad om ursäkt för att hon inte ringt igår, snäll som man är så sa man ju att de är ok, fast man egentligen inte tycker så, typiskt svenskt antar jag. Jag ska iaf träffa läkarn imorgon och se om de finns något alternativ till smärtlindring för mitt lilla huvve och så blir de väl en snabbkoll för å se så Bäbis mår bra. Sen så ska vi ju snart på UL igen, skojsigt värre.

Nu sjunger Pär på den låten som Henke och Jonatan sjöng i kyrkan när vi gifte oss, "Utan dina andetag" med Kent, han lagar mat samtidigt och måste väl roa sig me nåt. Nu har han gått över till en julsång, härligt!

Har haft huvudvärk sen i fredags, så idag är jag lite lätt trött och irriterad på att de inte fungerar med några tabletter. Jag får ju inte ta de starkare varianterna av huvudvärkstabletter eftersom de bor en liten i magen som inte gillar piller, så jag får nöja mig med alvedon.
Ringde barnmorskan idag för att se om de fanns något man kunde göra eller något annat piller man kunde ta. Har känt mig lite kymig i övrigt också, illamående och ont i magen, nästan som lite mensvärk. Efter jobbet märkte jag att de kändes skumt att djupandas när jag blev lite anfådd av att springa i trapporna, eller springa gjorde jag väl inte direkt, gick snarare ;)
Som vanligt är de telefonsvarare när man ringer och ingen som har ringt upp på hela dagen. Tråkigt tycker jag, någon stund på dagen måste de väl ändå ha som de kan lyssna av sina meddelanden och återkoppla till sina patienter. De kunde ju va skönt att prata med någon när man inte känner sig på topp och undrar om allt är som de ska.
Så ännu en dag med huvudvärk är till ända och jag entrar sängen och hoppas på lite sömn iaf, så jag orkar med jobbet imorgon.

Skrev ju bara lite snabbt om vad vi gjort i helgen och nu är det dags att presentera resultaten. Vi har sen länge bestämt att bäbis rum ska vara lite som en sagovärld. Låter lite mesigt men vi har köpt en grön matta som gräs, vi ska sätta upp ett träd på väggen och krokarna till kläderna är som små kvistar med fåglar på, ni ska få en bild senare så ni fattar. Så för en tid sedan hittade jag ett fint tyg som skulle passa som gardin, de är blått med vita moln på, för att fönstret ska vara ljuset och himlen i rummet. Men tyget har bara funnits att köpa på nätet, men så förra veckan hade de äntligen tagit in tyget till Iems här på A6, så jag köpte en bit och sydde en fejk-hissgardin, är supernöjd.

Pär fotar, man skymtar hans vackra nuna i fönstret ;)



Sen så köpte jag också för ett tag sedan en sorts vilstol från Ikea, på fyndavdelningen som vi ska ha som "mata-stol". Den va inte så snygg i orginal så jag har målat om karmarna, klätt om sitsen och sytt en matchande kudde som kan va bra att ha som extra stöd.

Innan: (inte riktigt samma ben)


Efter:


När vi var hos pappa förra helgen hittade vi ju mina gamla brankläder i kartong, så nu har de sorterats ut en liten mössa och några plagg som Bäbis kan använda om h*n vill. Men för att vi skulle vara säkra på att de skulle passa va vi ju tvugna att testa och trogen somhan är ställde Hugo upp.



Hugo provar lilla mössan och fårskinnsfällen. Han tror nog att de ska passa Bäbis också :)

I torsdags skulle vi ha storstädat. igår skulle vi ha rensat lite i skåpen, fixa me taket i v-rummet, sy gardiner, tvätta fönster och idag va de dags för tvättstugan. Men i torsdags va vi ju hos svärmor och när vi kom hem blev de inte så mycket mer än soffmys. Igår mådde jag pyton, feber och huvudvärk så de blev inget speciellt gjort igår heller. Så idag fick vi eld i baken. Vi har tvättat fönster, tvättat gardiner, sytt gardiner, sytt kuddar, haft tvättstugan, rensat ur garderoben, dammat, dammsugit och moppat... ja vi har gjort en hel del. Känns skönt men nu är jag helt slut. Pär har precis kollat på Fotbollskanalen och jag väntar på att klockan ska slå tolv så jag kan ta mitt sista stick i fingret, för de har jag också gjort idag, kollat sockret.

Så de blir inte mycket mer idag, godnatt!

Vi har aldrig sett att någon av våra hundar gräver ner eller gömmer något ätbart. Hugo allra minst, han äter allt och de utan att tugga. Så idag fick han ett sånt där mjukt ben med lite go fyllning. Han tog de i munnen och vandrade iväg mot soffan, för att lägga sig tillrätta och smaska, trodde vi. Men icke, han hoppade upp i soffan och "grävde" ner benet mellan kuddarna och gick nöjd därifrån. Jag skrattade så jag kiknade, vem skulle inte hitta de där?! Pär gick och plockade fram benet och Hugo blev genast lite orolig att han skulle bli av med benet. Han fick tillbaka de från husse och tassade in i lillarummet, gick runt en bra stund och "gömde" benet i hörnet vid garderoben. Smart Hugo, säkert ingen som hittar de där heller.
Vi satte oss i soffan och pratade lite och då kom han väl på att; Hm, nu skulle de va gott med ben, han kollade bakom kudden och gick sen in i lillarummet och hämtade sitt ben, la sig på mattan och smaskade gott i två sekunder, sen va de slut. Mycket jobb, för ingen nytta. Puckis, Hugis!

Numera kan man ju köpa receptfria läkemedel på ICA, macken å så vidare. Bra för mig som gör åt ett paket Alvedon varannan dag, slippa passa apotekts tider. Så igår på MAXI skulle jag köpa Alvedon för jag hade sån där härlig huvudvärk. Jag hade ingen plånbok med mig, så Pär stod för betalningen.
Jag gick fram till förbutiken och sa att jag ville ha ett paket Alvedon. Bakom disken står en tjej i min ålder plus, minus några år. Hon tar fram asken, ber om mitt leg och förklarar att de är 18-års gräns på läkemedel precis som på tobak och spel. Jag säger förvånat att jag inte har plånboken med mig, så Pär får legitimera sig, han ska ju ändå betala. Ja, säger hon tveksamt, så får jag ju inte göra. Eh, lägg av, jag är 28 år, gift och gravid, tror hon allvarligt att jag är under 18?! Hon ler lite och säger, "Du får ta de som en komplimang" Skit ner dig, tänkte jag, de är inte rätt läge och tjafsa nu. Trött, hungrig, gravid och med huvudvärk, jävla idiot.

En sur

De jag saknar mest från Vadstena/Östergötland förutom mor, bror och den fantastiska dialekten är Kindagurkan, riktig saltgurka. Kan bli så sjukligt sugen på saltgurka ibland så jag vet inte vad (även innan jag blev gravid)... Här i Jönköping med omnejd finns den inte att köpa, de alternativ som finns är ICA:s egna vaccumförpackade, dassgröna saltgurka med en fin bismak av ättika, den smakar knappt salt, blä!!
Så en dag för ungefär ett halvår sedan va vi på ICA och skulle handla och vad skådade mitt blåa öga, jo en burk Kindagurka, en sån där stor som man kan plocka saltgurkor i lösvikt ur. Jag stormade fram, armbågade bort några barnfamiljer och slog ner en pensionär. SALTGURKA, lös de i mina ögon. När jag kom fram ser jag vilket lurendrejeri jag blivit utsatt för, i Kindagurka-burken ligger ICA:s egna gurkor, de trodde de kunde lura mig, men icke! Jag kände mig otröstligt besviken. Efter de har jag kollat i burken varje gång vi handlar för att se om ICA tagit sitt förnuft till fånga och köpt in riktig saltgurka.
Och plötsligt så händer de, igår när vi va och handlade lite gott till kvällen kollar jag i Kindagurka-burken som vanligt och ser gurkorna lysa med en klar grön färg (som bara Kindas saltgurka gör) jag ropade på Pär, lite lätt euforisk. " Kolla, Pärsson, är de inte lite grönare idag, tror du den är riktig, tror du de är riktig saltgurka?" Pär trodde så och vi test-köpte två stycken. Och de va de! Förstå vilken lycka, ICA MAXI i Jönköping har numera riktig saltgurka. Nu slipper vi hamstra saltgurka när vi är i Vadstena och hälsar på. De är som att ha vunnit på lotto, jag ska dit idag igen för att köpa mer, de två vi köpte igår är slut för läänge sen.

En väldigt glad

Lunchen hos svärmor va toppen, riktig "mamma"-mat. Jag undrar om de är sådant vi kommer börja laga till våra barn?! Vi får la se de. Till efterrätt va de hemmagjord rabarberkräm och sen kaffe, kaka. Jag får ju som sagt inte äta socker men tänkte att jag skulle testa och se hur högt sockret skulle bli. Men de va ingen skillnad från att ha ätit efterrätt och kaka mot när jag inte åt de, värdena va den samma. De känns ju riktigt skönt, då vet man ju att man kan unna sig nåt gott, nån gång ibland. Känns härligt till midsommar med jordgubbar.

Sen tog vi en tur med bilen och tittade på ett litet hus som är till salu, de va ingen visning eller så men vi spanade lite ändå :) Så vi ska nog gå på den visningen nästa helg. De är så roligt de här med vårt hus-spanande. Vi bestämmer oss hela tiden för att de inte är värt att köpa hus nu när bäbis ska komma. Man vill ju inte lägga en massa tid på att fixa med huset när man kan lägga den på vår nya familj. Vill ju inte ha bäbis krypande i slipdamm och bland spik. Och jag kan ju inte hjälpa till så mycket med å bära och fixa. Trots att vi resonerar så, så kollar vi ändå varje dag på nätet efter små hus som vi kan tänka oss, och hittar vi nåt vi gillar går vi på visning och börjar räkna, kolla med banken och så är hela karusellen igång. Sen så landar vi och säger, "nej, vi gör som sagt från börjar och väntar". Så går de några dagar och så dyker de upp ett nytt litet hus, knäppa vi är.

Väl hemma blev de lite mys i sängen och jag somnade som en stock, som vanligt, Hugo också :) Pär spelade lite tv-spel. Vi skulle ha storstädat lite på eftermiddagen, men vi sket i de, skönt att kunna göra vad man vill! Och städningen är de väl ingen som kommer och tar ifrån en.

Nu sitter vi här och ritar en jättefin väggdekor till Bäbisrum som vi hoppas kunna printa imorgon så vi kan sätta upp den till helgen :)

Idag är vi lediga alla i hela familjen, känns skönt, nästan lite lyxigt. Jag har ju visserligen inte jobbat så länge men de räcker att vara hemifrån några dagar för att återigen uppskatta ledigheten.

Så nu vid 12:00 ska vi till svärmor/mamma Helen och äta lite lunch, mormor Ebon ska också dit och svåger/bror Erik så vi blir ett glatt gäng. Sen ska vi hem och storstäda och tvätta lite i den nya tvättmaskinen :) Sjukt va glad man kan va över en sån sak, som egentligen inte är så rolig men som underlättar allt till tusen. Det är nog sånt man uppsakttar när man blir äldre :) inte för att jag är gammal elelr så, ha ha ha!

Dags att hoppa in i duschen och fixa iordning sig lite. Tycker att magen har blivit ganska mycket större och hårdare på bara några dagar. Kanske ska lägga upp ett kort. Kanske är kul att ha!

För inte så länge sedan fick jag en finfin överraskning. Det var när jag jobbade i Huskvarna, de va ganska jobbigt mot slutet, ingen som lyssnade på vad man sa, mycket ansvar, mycket ensamjobb och oviss framtid. De kanske inte låter så farligt men de tärde ganska hårt på mig. Jag vill alltid göra mitt bästa och vill att de ska bli bra resultat, men när ingen hjälper till när de egentligen ska eller när ingen tar någon som helst notis om en så blir man tillslut lite ledsen. Jag ville ganska ogärna gå till jobbet men gjorde de ändå.

Då pratade Pär och min käre far ihop sig och ville göra något för mig, för att göra mig glad. De köpte mig en cykel och inte vilken cykel som helst, utan den finaste i hela världen, den cykeln som jag helst av allt vill ha, min drömcykel, och som jag kollat på mååånga gånger.
parantes: (När jag fyllde 25, för inte alls så länge sedan :) fick jag en cykel av Pär, den andra cykeln jag någonsin fått i mitt liv. Den hade Pär själv målat och pyntat med blommor för att likna drömcykel, den var gudomligt fin och bäst av allt Pär hade "gjort" den. Men så i höstas va det någon som bröt upp låset och stal den, allt jag återfann va min cykelkorg)
Så jag kom hem från jobbet en dag lite ledsen och gråtmild. Pär tröstade som han alltid gör och bad mig gå in i lilla rummet och där stod den, min nya cykel


Fin va?! En bra sak är att de går att montera cykelbarnstol på den så att Bäbis också kan färdas med stil


Så i går hade vi sol och riktigt fint vårväder så då passade jag på att lufta vrålåket, eller vråltrampet och tog cykeln till jobbet. Toppen på väg dit eftersom det då är lite lätt nerför hela vägen. Värre hem, 5,5 kilometer lätt uppför, bäbismage, trött, hungrig och lite lätt svullen, toppen - not. Men jag ska inte ge mig än, de ska bli fler cykelturer till jobbet. Kan tillägga att jag har lite lätt ont i baken idag.

Så tack snälla älskade Pär och pappa för eran fina omtanke :) Love you!

När man bor i lägenhet så har man gott om grannar, de är dock inte lika gott om de goda. Det är ju tyvärr de störiga grannarna man fokuserar på. Mannen under som bankar i taket när Hugo leker med bollen, Juggen på balkongen mitt emot som vill kontrollerar våra sopor eller damen som går ut mitt ivägen när man kommer i bilen och stannar en för en pratstund som varar i timmar.

Men nu idag efter jobbet har vi varit inne hos grannen mitt över, Paula och Ulrik, eller Ulriké som Paula säger. Paula är från Brasilien och tydligen utalas alla ord som slutar på k som ké. Vi har fikat med Brasilianskt kaffe och hembakade bullar, bananmuffis och toblerone. Pär smaskade socker som aldrig förr och jag tittade avundsjukt på, näevars de är inte så farligt, känner inget sug och de är ju riktigt skönt. Vi pratade lite om ditten och datten, bland annat alla galna grannar. Hugo fick följa med och fick smaka bullar.

Annars så rullar allt på, jobbar hela dagarna och är lite smått trött på kvällen men de är så sjukt kul och jag trivs toppenbra. Idag har jag fått mina alldeles egna projekt, vilket är skoj och lite läskigt. De är väldigt fria projekt, där jag kan designa bild och text utan några riktlinjer. Samtidigt är de lite läskigt efter som de kommer att vara mitt tycke och smak som ska bedömmas, tänk om de andra tycker att de jag gör är fult?! Vi kanske inte alls har samma smak, de kanske tycker att jag helt missuppfattat vad företaget står för gällande känsla och design. Jag får göra lite olika alternativ och hålla tummarna :)

Nu har vi precis käkat lite taco till middag, smaskens. Pär och jag har varit hos dietisten på sjukhuset idag för att få lite råd och tips gällande mat nu när jag har fått grav.diabetes. Hon tyckte att de förändringar vi gjort va riktigt bra och att jag fördelat mina måltider och mellanmål jättebra över dagen. Så de kändes bra, så nu är de bara att kämpa på, de är ju en ganska begränsad tid. Men jag kan ju säga att i oktober ska jag svulla i smågodis, rabarberpaj och andra smaskigheter som just nu är big NO NO.

Snart dags för stick i fingret, för att se så att sockret ligger på rätt nivå.

Idag var de dags för vår första föräldraträff, vi kom sent, som vanligt. Jag dundrade in medan Pär parkerade bilen, alla platser va upptagna så jag fick trassla mig allra längst fram. Barnmorskan började om för andra gången, då kommer Pär indundrandes och ska trassla sig fram till mig. Barnmorskan börjar om för tredje gången, in kommer ett till par och barnmorskan får gå till förrådet och plocka fram mer stolar och börjar om för fjärde gången.

Så stor grupp som vi var hade hon inte sett på tjugo år, babyboom kanske?! Hon var så nervös den stackars barnmorskan, alldeles rödflammig och så stammade hon fram lite information.
Efter en halvtimma kom en sån där äckligt hurtig sjukgymnast och skulle prata om foglossning, hållning, smärtlindring och träning. Även hon sa att hon aldrig sett en så stor grupp. Denna sjukgymnast-kvinna var så sjukligt oförberedd att de va en plåga att lyssna och sakerna hon tog upp va det mosatta till vad vår barnmorska informerat oss om. Okej att informationen kan skilja sig mellan städer och olika instanser men när de kommer från samma ställe borde de väl åtminstone säga samma saker. Dåligt!!

Efteråt bad Pär om ursäkt men sa att de va bland de tråkigaste på länge, jag kunde inte annat än att hålla med. Sen fnissade vi i bilen hem, åt de andra paren, va lika de va varandra och va ofördelaktigt yttre många hade, jättehemskt av oss, jag vet. Men när man är hungrig, trött och har suttit och lyssnat för länge på tråkigheter så är sånt hemskt roligt. Såna är vi, ruskigt barnsliga, stackars barn.

Nu har Pär och hans far monterat dit vår nya tvättmaskin som jag fått av min far i födelsedagspresent. Härligt att slippa springa i trapporna och passa tvättider. Tvättmaskin va tydligen ett måste när man ska ha barn, sa pappa. Lät bra, tyckte jag. När de är klara blir de nog lite fuskmat hos Kaveréns ikväll, för vem är sugen att ställa sig vid spisen och köttfärspajen räcker till lunch imorgon också!

För er som inte vet vem Laban är så är det Hugos tyghund. Den har Hugo haft sedan han var liten. De finns inte en leksak som Hugo inte massakerar när han får tag i dem, allt från bollar till oförstörbara rågummi-leksaker. Men Laban behandlar han väl. När Hugo är trött hämtar han Laban och lägger huvudet på honom och somnar, när vi ska sova hämtar Hugo Laban och bär in honom i sängen, ramlar Laban ner plockar Hugo upp honom. Hugo får inte riktigt ro att vila om inte Laban är me. Han beter sig ungefär som en liten unge me sin favvonallen. Nackdelen med Laban är att han börjar bli lite sliten och han har börjat tappa lite "päls" efter allt putsande och släpande, så ibland läcker han lite ludd. Då får Laban åka till sjukan, han hamnar på vår byrå i sovrummet, då kan Hugo sitta lääänge och vänta på att Laban ska ramla ner eller att vi ska plocka ner honom. Han kan till och med pipa till i ren frustration av att han inte får tag i Laban, stackarn. Så med jämna mellanrum får Syster Cecilia sy ihop Laban med några små stygn, så håller han ett tag till.

I torsdags gjorde vi vårt andra ul. Det första gjorde vi redan i vecka nio, ett så kallat nupp-test, man kikar efter kromosomavvikelser hos bäbis, inte för att de spelar någon roll, för som Pärsson säger - alla barn är välkomna. Vi tackade mest ja till de testet för att få gå på ul och se om de fanns något i magen, och de gjorde de ju.

Men iallafall, i torsdags va det dags för de "normala" ultraljudet. Vi va lite spända då jag fått grav.diabetes och gått ner 3 kilo sen jag blev gravid, men allt såg ut precis som de skulle, bäbis växer som den ska och allt som gick att se såg bra ut. Bilden var lite suddig och bäbis var lite vrång, h*n vände sig bort hela tiden och ena stunden va en fot allt vi såg :) Tjurig till tusen. Så barnmorskan hade lite svårt att räkna kammarna och förmaken i hjärtat, så vi får gå på ett ul till. Kul, tycker vi för de är rätt häftigt att se lill*n där inne.


Vi får se om ni ser något, här är den enda profilbilden vi fick se under hela ultraljudet och de precis innan BM skulle stänga av. Man ser huvudet upp till höger och sen överkroppen och ena låret.

Såhär låg bäbis mest hela tiden, som en liten puppa, en surpuppa kanske?! Ryggen uppåt med benen uppdragna under sig och armarna intill kroppen med händerna vid hakan.

Här är också en liten profilbild, man ser huvudet på samma sätt som på första bilden och de starkt vita är överkäken och underkäken. Sen har bäbis lagt handen på pannan precis som en fin dam som svimma :)

Barnmorskan sa han om bäbis och Pär hajade till, sen rättade hon sig och sa den under resten av tiden. Vi spekulerar vilt, är de en liten pojke. Jag säger han till allt som jag inte kan könsbestämma men Pär menar på att BM vet ju ändå vad det är, en liten pojk då. Jag tror ändå att de blir en tjej.  Va tror ni?

Nu är vi hemma igen... Har varit hos pappa i helgen och firat våra födelsedagar lite. Himla skoj!

Brorsan kom med bussen till oss i fredags, jag slutade vid lunch, som jag åt tillsammans med Hanna, så de blev en liten tripp till A6. Shoppade en liten present till farsgubben. En traktörpanna och ett litet olivträd blev årets paket.

Sen hämtade vi Pär och Hugo på jobbet, en hel halvtimma tidigare än vanligt, gott. Kvällen blev lugn då jag varit lite trött efter veckans jobb, har nog inte vant mig än. Tacos stod på menyn och film på tv-tablån, The Box, ganska bra film, en aning speciell så de passade väl bra :)

Lördag morgon, ingen sovmorgon. Upp och iväg till Trollhättan och farsgubben. Väl framme blev de smörgåstårta á la skagen, supergott. Sen tog vi en tripp till Saab Ana för att spana efter ny familjebil till Kaveréns, blev väldigt besviken på utbudet, men då vet vi iaf att vi lika gärna kan köpa bilen här i trakten. Vidare en liten tripp till Överby och spana lite i affärer, jag fick välja mig en födelsedagspresent från brorsan. Det blev en kulkedja i silver som jag kan hänga  mina ringar i nu när fingrarna börjar bli svullna.
Till kvällen hade pappa hemliga planer, så vid sju skulle vi vara beredda iförda lite lätt ledig klädsel, jeans och tröja med andra ord. Det bar iväg ner på stan och till en restaurang som heter Buddys, fantastiskt fräscht och supergo mat med gullig personal, efter maten blev de bowling, allt-i-ett paket. Så himla skoj, jag ägde på bowlingen med tre strike på första rundan iaf, sen kom Pär ifatt och vann hela skiten, men jag blev en god tvåa.
Väl hemma igen blev de lite poker och jag vann igen, jag hade flyt eller så är de bäbis som ger tur :)

Idag på morgonen blev de go-frukost och sen en tripp ner till pappas förråd i källaren, långt nere i katakomberna, man behövde nästan en karta för att hitta ner och sen upp igen. Där nere fanns en kartong med mina gamla barnkläder och min gamla tripp-trapp stol. Så nu får vi se om de finns något fint till bäbis och stolen ska få nytt liv med hjälp av lite färg. Grön eller vit, va tycker ni?!

Till kvällsmat gjorde vi köttfärspaj occh jag har testat min matberedare/assistent/mixer/mega-super-duper-maskin, jag gjorde pajdeg, hackade löken och vispade äggstanningen, bra skit med andra ord.

Sen var de dags att lägga in Laban på sjukan igen, jag fick sy honom på fem olika ställen och Hugo satt nära nära och va nervös över vad som hända hans bästa vän. Nu är han hel igen och håller kanske en vecka innan nästa sjukhusvistelse. Men Laban börjar ju bli lite till åren, tre faktiskt och det är då skavankerna börjar synas, de säger Hugo iaf.

Nehej, nu är de väl dags att göra matlådan och mysa lite med mannen och hunden innan sängdags.

Japp, idag har de slagit till. Har varit oförskämt pigg hela veckan, jobbat hela dagarna 8-17 och sen fixat och donat till tusen hemma. Men idag slog de till, är tröttare än Trötter i "de sju dvärgarna" och huvet värker, tråkigt värre. Pär har varit en riktig pärla och tagit hand om tvättstugan själv.

Vi har även varit på ul idag, jag är i vecka 19 (18+2) så de va dags. Allt såg jättebra ut och bäbisson växer som h*n ska, skönt att veta. Jag har inte börjat känna något än, såsom sparkar och dylikt, så de kändes tryggt att få veta att allt är som de ska.

Ska ladda upp en bild sen men just nu är det bara sängen som hägrar, Hugo väntar redan med Laban släptåg.

God Natt, säger vi!

Igår va ju som bekant min födelsedag, en riktigt bra dag, en av de bästa födelsedagarna på länge. Det började med att Pär och Hugo kom in och sjöng med paket, visserligen riktigt tidigt men de gjorde inget. Hugo hjälpte gladeligen till med paketöppning och slet och drog friskt i snörena. Frukosten stod framdukad i vardagsrummet och Pär hade varit iväg och köpt färskt bröd.

Sen bar det av till jobbet, jag är fortfarande så ny och vi vet så lite om varandra att ingen visste att jag fyllde år, ganska skönt, kan ju bli lite lätt krystat annars att bli firad av nån man inte känner. På lunchen åkte jag till Huskvarna och lunchade med Imme och Karolina, de va väldigt trevligt att prata lite strunt och så fick jag en så himla söt blomma som nu pryder matbordet. Tillbaka till jobbet och jag fick nog gjort lite vettigheter i alla fall.

Hemma igen åkte Pär och jag till A6 och tog en fika på nya favvo-fiket "Espresso House". De är ganska nybyggt och ligger i anslutning till en blomsteraffär så de är så himla mysigt och så har de så gott fika. De blev scones och blåbärspaj med en megastor kopp te. Sen strosade vi lite bland affärerna men åkte ganska snabbt hem igen för lite mys.

Pär spelade lite tv-spel och jag intog min dagliga tv-dos, tisdagar är en bra tv-dag om man jämför med resten av veckan. Sen blev de picknick i sängen med lite macka och grönsaker.
Pär har länge lovat att hjälpa mig att fixa till bloggen och igår på födelsedagen kunde han inte me att säga nej. Så sagt och gjort blev de lite datapill och en hyfsat okej blogg, så nu är jag igång igen. Klockan blev mycket innan jag landade i sängen så idag har jag varit lite trötter, men tog mig ändå i kragen och handlade på Ica Maxi efter jobbet.

Nu har vi gjort fyllda lövbiffar till ett helt kompani och är mätta och nöjda. Jag ska nog sy lite. Har en svart klänning med smock vid brösten á la tubtopp som jag aldrig använt, men i helgen hittade jag så söta virkade blommor som jag ska sy på den så den får lite nytt liv, kanske nåt till brorsans student. De är ju helt sjukt att brorsan tar studenten, en annan tycker att man själv är som man alltid varit och så ser man på brorsan och inser att de gått några år. Spännande!

Jaha, då va de dags, efter många om och men så har jag fått nåt sån när ordning på bloggeriet och ska börja skriva lite igen. Meningen va att jag skulle pysslat med detta när jag va arbetslös men de får bli en re-opening av bloggen i samband med att jag börjar nya jobbet.

Ja, de är mycket som har hänt sen sist, de är ju trots allt över ett år sedan något kom till pränt i den här bloggen. Vi ska ta de lite varligt och se till att få med allt sen vi sist slutade.

Så hjärtligt välkomna tillbaka alla läsare (alla 2?!) till bloggen som numera heter "Lillstrumpa goes bananas".

"Double Trouble" har gått i graven då Siri har flyttat hemifrån och "One Trouble" låter lite tunt. Lillstrumpa är Pärs fina smeknamn på mig då mina strumpor är så otroligt mycke mindre än hans, strl 35 mot strl 45. Goes bananas är ett bra uttryck, de ligger fint i munnen och rullar gott på tungan. Goes bananas gör man nog lite till mans varje dag, då de blir sådär tokigt stressigt, eller när man kommit halvvägs till jobbet och kommer på att man glömt matlådan, när datorn hänger sig för femtioelfte gången, ja ni förstår, då går man bananas, man får ett psykbryt helt enkelt.

Nu sängen, imorgon fler uppdateringar från året som gått.