Lilla bermudatraiangeln...
Pär jag och vovvarna var och hälsade på mormor Ebon i eftermiddags. Vädret skärpte till sig så det blev till att kratta upp gamla äpplen, småprata på verandan och kasta boll med Hugo och Siri.
Det var då det hände, Pär skulle kasta tennisbollen äver den stora enen som står i trädgården. Bollens bana stördes helt plötsligt av en väldig kastvind och slungades in bland enens ogästvänliga grenar. Pär inledde detektivarbetet men ropade snart på hjälp, Matte kom rusandes.
Hugo stod på bakbenen och ylade av förtvivlan, hans bästa leksak var försvunnen. Båda jag och Pär synade enen noga men där fanns ingen boll, vi sniffade efter den men inget tydligt spår uppenbarade sig. Pär var övertygad om att lilla Bermudatriangeln innefattar enen i mormor Ebons trädgård, jag är beredd att hålla med... för om inte ens åtta par ögon, varav fyra är på topp eller två supernosar kan hitta en knallgul tennisboll i en grön en, ja, då är den nog borta.
Efter mormorsbesöket åkte vi vidare på våra nattliga äventyr. Det blev en liten roadtripp till Värnamo och ett besök på Burger King. Det är så otroligt mysigt och fyllt med hopp att åka bil på kvällen och lyssna på bra musik.
Nu är det dags att nanna kudden, imorgon kommer den tredje och sista delen av Sagan om ringen, för det var väl en triologi?
Hängiga :(
Just nu har vi så mycket småfix att ta itu med så vi gör absolut ingenting. Pär har gått å lagt sig, han sover nog redan. Vovvarna är me tysta, vilket inte händer allt för ofta men de fick sig varsin dusch ikväll och det brukar trötta ut till och med våra hundar.
Min fina fina älskling! Vad skulle jag göra utan dig? Dansa lambada kanske?!
De tar sig...
... både de ena och det andra. Jag har idag tagit tag i mig själv och städat ur och omorganiserat garderoben. I vår familj är det inte jag som står för oändliga klädhögar och en överfull garderob, utan mannen i familjen. Pär har nästan dubbelt så mycket kläder, den största deln av klädkammaren och aldrig något att ta på sig...
Så jag åkte till Ikea och införskaffade lite nya trådbackar så Pärsson får ordning på allt från kalsonger till kostymer. Återigen fick jag vänta på hjälp i den där jävla självscanningen, värdelöst.
En annan sak som tar sig är våra hundars vikt. Hugo har i ungefär ett år varit kräsen med maten och urbota dålig på att äta. Nu har vi äntligen hittat ett foder som slinker ner fortare än fortast och äntligen har han lagt på sig några kilo. 8,4 stod vågen på igår och det är en mycket angenäm siffra på vågen för vår lilla herre.
Siri-Snurpan som fortfarnade är mini-liten väger tydligen 2,8 kilo. Trodde inte mina ögon när jag tittade på vågen. Hon är lätt som ett löv och inte större än min fot, men ändå får det plats nästan tre kilo på henne. Hon har visserligen börjat bygga lite muskler, så de är väl där kilona sitter.
Nu ska jag snart hämta Pärsson på jobbet. Köpte lite fikabröd när jag var på Ikea så de blir lite höstfika i eftermiddag medan vi tittar på regndropparna som bara öser ner.
Jag har fördärvat min hund
Det är tur att jag aldrig velat bli frisör, det ligger inte i mina gener liksom. Det har Hugo fått erfara. Igår var det nämligen dags för kloklippning och då passade jag på att klippa pälsen på Hugo, sista klippet innan hösten och vintern. Han brukar se ganska goofy ut när han är nyklippt, men denna gången blev det sensationellt dåligt. Det ser ut som han fastnat i gräsklipparen, lossnat, slungats ut på gatan och blivit överkörd av stadsbussen... inte nog med de, det ser ut som någon försökt att trimma hans päls också...
Så stackars, stackars Hugo, han ser helt fördärvad ut, men som tur är (för mig iaf) så växer hans päls ut igen.
Tänk om den inte skulle göra det, tänk om den skulle sluta växa, just nu i denna stund. Då blir det till att raka av den återstående pälsen, kovertera över honom till nakenhundarnas släkte och köpa honom lite kläder.
Har inte tagit några foton på eländet men jag ska göra det imorgon, för Hugo han är lika glad som vanligt och skiter i vad folk omkring honom säger, bara han själv trivs. Å vill ni skratta åt honom så bjuder han på de, men kom ihåg, skrattar bäst som skrattar sist...
Jag ska kanske försöka att inte skriva så långa inlägg, så folk orkar läsa.
Sagan om ringen...
Fortfarande inte ett spår av Pärssons förlovningsring och enligt alla oskrivna lagar bryts snart vår förlovning då ringen inte suttit på fingret på 48 timmar... Nej, jag skoja bara :) Fantastiskt kul!
Det lilla positiva i denna händelse är att Olas mamma jobbar på Rosenlundsskolan och hjälper oss i vårt ständiga sökande. Pär tror dock att ringen inte kommer tillbaka då det enbart är en massa tjuvar och tattare som går på Rosenlundsskolan, vad vet jag!
My precious.....
Söndagsfika
Men åter till söndagen som just passerat. På eftermiddagen kom Hanna och Marcus på besök, om det var för våran skull eller hundarnas de kom, de kan man inte så noga veta med dessa hundgalna, hundtörstande människor. Vi tog i alla fall en fika med lite kolatårta och glass, satt och tjatade om ditten och datten. Hugo och Siri fick för en gångs skull minimalt med uppmärksamhet och det hördes...
De jagade varandra fram och tillbaka hundrafemtioelva gånger, upp i soffan ner från soffan, upp på fotpallen ner från fotpallen, in i lilla rummet, vidare ut i köket samtidigt som det morrades för fulla muggar. Emellanåt stannade de upp och brottades en aning mer högljutt än innan. Det slutade med att jag fick nog, stängde in Hugo i lilla rummet och Siri på toaletten.
Morrandet och springandet utbyttes mot Hugos frenetiska krafsande på dörren och Siris non-stop tjutande från badrummet. Så de var bara till att släppa ut dem igen, upplösa fikastunden och ta med gästerna på en promenad.
Efter promenaden blev det lite lugnare hemma och vi lyckades övertala Hanna och Marcus att stanna på lite snacks och en film. De var så trevligt så. Hanna somnade dock i soffan, men hon har haft en tuff vecka på jobbet, man vet ju hur det är med nya intryck.
Jag hoppas också att Batman passar bra framför ytterdörren och välkomnar folk istället för att skrämma iväg dem =0)
Dårhuset
Det började med att jag blev stödmedlem i föreningen Hundar Utan Hem. Det är en förening som tar hand om herrelösa, avlivningshotade hundar från Irland. Efter att tag bestämde vi oss för att försöka ta hand om en hund och innan man blir betrodd som "adoptiv-husse-och -matte" gör någon från föreningen hembesök. I och med att föreningen är belägen i Stockholm kom en bekant till bossen i föreningen och gjorde hembesök; Eva Masthagen.
Vi pratade hundar och vår syn på hundar och lite ditt och datt. Hon godkände oss och berättade också att hon läste till hundpsykolog. Hon lärde sig om hundars beteende och hur man skulle kunna träna bort ett oönskat sådant. Vi berättade om Hugos tendenser att "flyga" på andra hundar. Eva tyckte Hugo var en intressant hund och frågade om hon fick ha honom som projekthund i sin utbildning? Självklart sa vi. ( hur gick det med adoptivhunden undrar ni, inte så bra, Hugo sa tvärt nej och så fick det bli.)
Så projekthunden Hugo fick göra en del tester och jag fick svara på en massa frågor, sen var det bara att vänta på dommen.
I torsdags var vi bjudna till Eva för att se hur det hade gått. Eva hade fått högsta betyg på sitt arbete med Hugo och var nu färdigutbildad hundpsykolog. Hugo fick sin dom och vi fick en massa ovärderliga träningstips.
Att Hugo nu har lagt sig till med ett litet hundilsket beteende har med stress att göra, att han är överstimulerad och behöver få utlopp för sitt jaktbehov.
Så framöver ska vi ut i skogen och lägga blodspår och i övrigt behandla Hugo mer som den hund han faktiskt är. Jag ska försöka lugna ner mig och inte hetsa honom så mycket, svåra saker att ändra på!! Men vår lilla pärla Siri hjälper till.
Eva har startat ett eget företag där hon jobbar med hundar och deras ägare för att hjälpe dem till ett bättre liv tillsammans. Du o Hund heter företaget och har en sida på nätet. Lägger till henne bland mina länkar om någon är intresserad. Rekomenderar henne varmt, då hon är sund i sitt tänkande, har ett genuint intresse för hundar och är supertrevlig.
Fast man blir ju som man umgås =0)
Skogens guld, trötta hundar och en förlorad ring
Kantareller, kantareller och ännu mera kantareller! Pappa och jag begav oss som planerat till skogen på fredagen för att leta efter guld, de småländska skogarnas guld.
Efter att ha tagit en rejäl sovmorgon och ätit en god frukost packade jag och pappa en lätt matsäck (frukt och vatten) och begav oss ut i Anebyskogarna. Vi hade bestämt oss för att finkamma gamla goda svampställen vid vår gamla sommarstuga. Hugo och Siri följde själklart med. Detta var Siris första riktigt långa skogspromenad. Hugo utrustades med en knallgul reflexväst så han skulle synas i skogen, id-bricka med namn och nummer i fall någon annan än vi skulle hitta honom och ett tunt koppel som fick hänga löst, så han skulle vara lättare att fånga in. Siri fick springa lös, redig som hon är. Redan efter tio meter var Hugo spårlöst försvunnen i skogen och allt man hörde va ett litet plingande från id-brickan som slogs mot spännet i hans halsband. Jaha, tänkte jag och valde strategin att ignorera honom... någongång måste han ju komma tillbaka, eller?! Nej, inte Hugo!
Efter tjugo minuter, tjugo minuter är ganska lång tid när man väntar på sin bortsprungna hund som man inte har en aning om vad han gör, gick jag in i skogen. Det var inga stigar att gå på direkt och Siri som är sin matte trogen hoppade smidigt och ibland mindre smidigt efter, längre och längre in i snårskogen. Vi lyssnade och gick efter plingandet tills vi kom till ett område med sankmark, då skymtade vi Hugo springandes på andra sidan, eller vi skymtande något gult som svischade förbi, fram och tillbaka.
Jag började ropa på Hugo, han tog ingen notis. Jag började skrika, ingen reaktion. Jag skällde på honom, han bara sprang vidare, fram och tillbaka med nosen tätt i backen. Tillslut klafsade jag rakt igenom det lilla kärret, sög tag i byrackan, knep fast honom under armen och letade mig ut till vägen igen. Med blöta fötter, några mindre rivsår, humöret i botten och två dunder-skitiga hundar fortsatte svampletandet. Bör jag tillägga att Hugo fick gå kopplad resten av tiden i skogen?!
Väl hemma blev det dusch av diverse människor och djur. Sedan slog vi oss ner på balkongen med varsin drink, för att rensa svamp. Allt som allt plockade vi nog en fyra liter, så vi var nöjda med vår lilla tripp till skogen.
Det var tänkt att vi skulle äta gös till middag men det blev fläskfilé med kantarellsås och potatis i ugn. Lite gott vin och räkor till förätt. Mätta och glada. En bra bit in på kvällskvisten invigdes Pärs pokerlåda som far min gett honom i födelsedagspresent. Efter enbart två omgångar gick vi alla till sängs och somnade som små grisar, till och med hundarna somnade lugnt och framförallt stilla.
Siri är numera tyst på nätterna, om det beror på att hon sover under mitt täcke, de kan jag inte svara på =0)
Lördagsmorgonen blev riktigt låååång, till och med pappa, som i vanliga fall går upp klockan halv sex, vardag som helg, sov till klockan elva. Han missade sitt första melodikryss på 30 år, hemskt.
Vi åt frukost och bestämde oss för att åka på loppistur. Pappa hade skymtat en loppis på vägen till skogen. Så vi packade in hundarna i bilen (Pär åkte för att spela innebandy, loppis är ingen storfavvo) och styrde kosan mot Aneby, återigen. Strax utanför Sund svängde vi av mot Loppis-skylten. Efter tre kilometer fann vi det; Paradiset; Antikstugan med så mycket saker, så mycket fina saker.
Jag var helt salig och till och med pappa hittade saker som han tyckte om. Jag kunde ha köpt hela stället och flyttat dit. Inte nog med alla fina saker, hela gården låg så oerhört fint, i skogen vid en liten sjö, med hästar betandes på ängen. Jag handlade lite... en liten spegel med två matchande ljusstakar, till sovrummet. Så de blir nog fint när det blir färdigt.
På vägen hem blev köpte vi fikabröd som skulle förtäras vid lyssnandet och lösandet av dagens missade melodikryss, tack gode gud för internet. Pappa hade nog aldrig blivit sig själv igen om vi inte löst krysset, om än lite senare än vanligt.
Pär kom bestört hem efter två timmars innebandyspelande och berättade att han glömt sin förlovningsring i omklädningsrummet. Pär och Johan hade försökt göra inbrott på Rosenlundsskolan, där de spelat innebandy, men misslyckats. Så de va bara att börja leta efter skolans vaktmästare. Efter en stund vid datorn och tre felringningar hade vi honom på tråden. Han var tyvärr iväg och spelade golf och kunde inte hjälpa oss. De var bara att vänta tills nästa förening hade träning. Så sagan om ringen fortsätter...
Macke och Matte J kom på oväntat besök efter fikat, krysset och dektektivarbetet (pappa hade begett sig hemåt Trollis). De ville träffa vovvarnna och spana in lägenheten. Efter ett kort besök blev vi lämnade i vår ensamhet. ganska skönt faktiskt.
Vi lagade lite taco och slöade framför tv:n. Vovvarna var fortfarande trötta efter skogen så de blev en lugn och skön hemmakväll.
Aqua
Till förätt åt jag och pappa gratinerad Chevré och Pär åt Löjromstoast, varmrätten bestod av oxfilé för mig och min far, Pär åt kalvrygg och till efterrätt blev det glass med björnbärskompott, cremé caramell och friterad camenbert. En liten fördrink, en flaska rött och en god kopp kaffe hjälpte maten att rinna lätt. Alltihopa var sjukt gott och avnjöts till Pärs ära, då han fyllde år för litesen.
Annars idag kom C-J och Martina på besök vid 07.00, på väg hem från Turkiet för att avlämna lite presenter. Jag fick ett par Dior solglasögon och en Gucci plånbok, allt äkta, givetvis. Bruna och fina var de efter en mycket trevlig kärlekstripp. Pappa hämtade dem på Landvetter och stannade kvar hos oss här på hemvägen.
I eftermiddags var jag, Hugo och Siri för att få dommen hos hundpsykologen Eva, som haft Hugo som projekthund under sin utbildning till just hundpsykolog. Vi gick igenom hennes utredning, bedömning och förslag till vidare träning och det kändes som att fångat Hugo på pricken. Så som tack för lånet av Hugo får vi nu lite gratis träning och det känns kanon. Jag känner mig superladdad inför kommande träning med gammal som ny hund. Så det blir nog allt en liten valpkurs med Siri, om vi får plats någonstans.
Imorgon bär det av till svampskogen och lite nyttohandel på A6, sen är det infrirande av helgen hela kvällen. Pappa ärar oss med besök tills på lördag så imorgon står färsk Gös på menyn och förhoppningsvis kantareller.
Förlamad av tristess
Så ni alla som tror och tänker att det är gott att vara ledig/arbetslös tänk om... Med hundarna som enda sällskap fem dagar i veckan, jag kryper snart på alla fyra.
Winnerbäck sett från mobilens dunkla öga
Konserten i lördags var underbar. Vi har haft konstant ihållande regn i två veckor och när vi vaknade på lördagsmorgonen sken solen och temperaturen kämpade sig uppåt 25 strecket. Efter lite fix och trix i hemmets lugna vrå åkte jag ner till Hanna och Marcus för att lämna de små liven.
Hanna var lika glad över att få ha dem som jag för att lämna bort dem. Hugo och Siri tog ingen större notis om mig och gjorde sig genast hemmastadda i Hanna och Marcus finfina lya.
Själv återvände jag till Gräshagen och till den ljuva skaran som skulle slå följe till Folkets Park. Vi avnjöt lite öl och cider på vår lilla balkong och begav oss ut på äventyret vid halv fem tiden. De 800 första som kom till parken fick platsgaranti framme vid scenen och vi tillhörde givetvis dem med våran ankomsttid 17.00. Vi slog oss ner i öltältet och konsumerade både öl och vin, lite mat slank ner efter en stunds sittande också.
Hela hiet fick senare sällskap av ett äldre par som var helt underbart mysiga. Mickan och jag smög iväg en sväng för att kolla in alla merchandise som såldes. Det inhandlades plektrum, t-shirt och nyckelband. Ståndet bredvid tillhörde amnesty och även där kunde man köpa t-shirts, som man fick skriva vad man ville på och det gjorde vi.... även Erik tog tillfället i akt och köpte 5 (fem) t-shirtar varav 1 (en) lyste med texten "Vem faan är tjötkvist?". Om någon är osöker på antalet t-shirtar Erik köpte är välkommen att fråga ;) de ligger i Tjötkvists bil!
När klockan tickade framåt åttatiden entrade Miss Li den lilla scenen och bjöd på fullt ös i en halv timma. Toppentjej, men inte så söt som man kan tro. Längst fram vid kravallstaketet hittade vi Felisia och Frida gråtandes och skrikandes, "Miss Li, vi älskaar dig". Näevars, men vi hittade dem i den brokiga skaran som lyssnade till den lilla frökens spelning.
Sen va de dags att ta plats vid stora scenen. Så där stod vi, Jag, Pär, Erik, Mickis, Johan, Maria, Blom, Cathrine och det hånglande paret. Det va nog det värsta jag har sett. Hela tiden, alltså konstant kladdade han på henne, strök henne över håret eller kinden eller så hånglade dem och detta hela konserten igenom. Detta älskande par stod mitt ibland oss och tog ingen notis om vad som hände runt omkring. Kunde de inte bara köpt skivan och stannat hemma i sängen? Det va så man blev äcklad. Tvivale!
Efter ett litet tag kom bandet och sen kom han, mannen med stort M och det hela brakade loss. Eller brakade loss är nog fel ord. De började spela helt enkelt. De var en hel del nya låtar i början men sedan kom de gamla goa och självklart var duetten med Miss Li me!
Det var strålande, vackert och helt underbart konserten igenom. Kan inte säga mer än att det va sjukt bra och att jag är supernöjd med detta som avslut på min sommar. Det bör också tilläggas att Erik "Kamrem" Kaverén körade nåt fantastikt bra, han blev även den kvällen utsedd till Winnerbäcks allra trognaste fans!
Kameran lämnade jag hemma och satte min tilltro till mobilkameran, det blev sådär men det är bilder det med, se och njut.
Det bör tilläggas att när vi vaknade på söndagsmorgonen kkom vi båda fram till att ingen av kan tänka sig ett liv utan vovvar, så vi klädde på oss och åkte efter dem. Sen blev det myspys i soffan hela dagen.
Uppe i varv och myssugen...
Konserten ska jag blogga om ordentligt imorgon och då orkar jag nog leta fram sladden och ladda över de lite suddiga men endock finfina bilderna från den nya mobilen.
Vovvarna tillbringar kvällen, natten och förmiddagen hos Hanna och Marcus. Vi tackar dem allra ödmjukast för att de vill se efter våra små monster ibland. Ni är toppen, puss på er!
Visst är de lite skönt att ha hundvakt men just nu är jag så myssugen att det gör ont i magen. Längtar efter min lilla godis, Hugo!
Snälla Hugis, spring hem till matte!!
Nu ska jag krypa intill min stora älskling som är snyggast i stan i sina nya byxor som han köpt för sina födelsedagspengar.
Puss, puss på Er alla och imorgon när vi slår upp ögonen ska vi tänka en tanke på Erik som antagligen kommer må sådär. Säger inget mer än att "någon" köpte 6 t-shirtar i amnesty-ståndet och skrev "Vem faan är Tjötkvist?" på framsidan.
2 timmar och 56 minuter kvar...
Imorgon, lördag, blir det konsert med Lars Winnerbäck och company i Huskvarna Folkets Park. Det ska bli så sjukt kul och skönt att ha hundvakt och slippa tänka på de små. Även att man tycker om dem så att de gör ont, är det lite lyxigt och skönt ibland att slippa anpassa sig efter promenadtider, och såå lyxigt att bara få vara två.
Hanna och Marcus ska vara hundvakt och vi är evigt tacksamma. Jag hoppas att de kommer att tycka det är roligt och mysigt. Det gäller väl bara att Hugo och Siri beter sig som hundar ska göra, men de kan ju bli svårt då de är som de är...
På måndag bär det av mot Vadstena igen och hålla mamma lite sällis då C-J och Martina är i Turkiet en vecka. Jag är så avundsjuk... Ska träffa lite gamla kompisar och bara ta de lite lugnt. Det är lite mysigt att bli ompysslad av mamma ibland.
För tillfället håller Hugo och Siri på att döda varandra, eller de låter så iaf. De springer runt runt runt och allt man ser är en stor pälsboll som är vit och brun. De låter som ett helt krigsfält, men de har bara roligt, tror jag iaf...
Nu ska jag plocka iordning efter att älsklingen var hemma på lunch, sen blir det till att göra iordning sig själv och kanske ta en liten smygvila med godingarna på soffan.
Uppdateringar från familjen Carmling/Kaverén
Jaha, de har gått över en vecka sedan jag skrev något på bloggen, dålig stil... men här kommer lite rapportering, bättre sent än aldrig.
Kalaset för Pärsson blev lyckat med god mat i glada vänners lag. Medverkande var hela familjen Kaverén och Eriks flickvän Mickis. Det serverades morot- och kräftstjärtssoppa, med färskt bröd och god ost. Till efterrätt blev det en chokladig glasstårtsvariant som födelsedagsbarnet själv hade bakat. Gott!!
Siri charmade allt och alla, som vanligt och det var frid och fröjd.
Som tidigare skrivet blev det en tripp till Skänninge med tillhörande marken förra onsdagen. Mamma var hundvakt med lite bistånd av C-J och Martina. Efter marken blev det hemlagad "mamma-mat". Så jag, Pär och Oskar åt så mycket vi orkade. Tyvärr drabbades jag av en mindre migränattack och gick till sängs efter maten. Pojkarna spanade in Vadstena och tog en glass. Vi skulle alla ha åkt hem på kvällen men jag och dogsen bestämde oss för att stanna kvar då vi ändå är lediga på dagarna.
Så på torsdagen blev det till att åka till Motala och handla lite kläder (eftersom jag inget hade med mig) och hundmat. Hittade lite fina grejor på Kappahl, tro det eller ej!! Sen på eftermiddagen åkte mor och jag med dogsen till Christina som också har en liten valp. Bruno heter han, är tio veckor och en blandning av dansk-svensk gårdshund och jack russell. Det blev fika, och bus. Alla hundarna trivdes toppenbra tillsammans och Siri lärde sig att gå i trappor. Bra jobbat tjejen!
På kvällen åkte vi till Borghamn för att plocka sten. Finfina stenar som man kan göra mycket roligt av. Pyssel, pyssel, pyssel.
Fredag var lika med att åka hem till Jönet. Diddi ärade oss med ett besök från StorStockholm och de blev lite fika och en massa tjat på kvällen. Kusinen Johan hade födelsdagsfest så Pärsson sprang emellan, tur att vi är grannar.
På vägen hem från Vadstena pajade mammas bil som jag hade fått låna. Tur i oturen var att verkstaden låg på vägen, så det var bara att svänga in i Ödeshög och lämna in bilen på Lundells. Som tur är är Mor försäkrad mot diverse händelser så jag fick en hyrbil och kunde fortsätta min resa hem till Jönet. Dock fick jag vänta på verkstan i två och en halv timma med en rastlös Hugo och en tjutande Siri i bilen, innan damen med hyrbilen behagade komma.
Lördag blev sovmorgon och en sväng ut i de Småländska skogarna för att leta efter kantareller. Vi hittade en del och har faktiskt inte ätit upp dem än. På kvällen blev det förfest hos Felisia med Frida och Diddi, en hel massa tjejsnack och fina semesterminnen hann vi gå igenom innan de va avfärd till O´Learys.
Jag har inte varit ute på krogen i Jönköping på ett år kanske, och tacka gud för de, eller vem man nu vill tacka. Nötter, skåp och stollar, de va vad som samlades ute på lördagskvällen. Vi hade iaf trevligt där vi dansade och drack i vårt egna lilla hörn. Men usch, va mycket konstigt folk de finns. En potentiell snygg kille skymtade jag, EN!! Skandal!!
Söndagen tillbringades i sängen med illamående och huvudvärk. Jag drack tre drinkar, thats it!! Usch, jag tål inget längre. De är väl bra det men jobbigt att plikta med en hel dag för att man roade sig litet.
Gick upp vid tre-tiden och suktade efter O´boy och källarfranska. Min prins och räddare i nöden fixade detta snabbare än snabbast och det blev mys vid tv:n. Och vips så va de måndag igen!!
Måndag och jag åkte up till Vadsten igen för att lämna igen den lånade bilen. Grymt skön bil, någon högre variant av Mercedes, dock med automat men sjukt bra. Skulle träffat Stina på kvällen men de blev en fika med Jonas istället. Spanade in hans skyltfönster med den finfina loggan som jag gjort åt honom, dock med Pärs hjälp. Det va riktigt fint och Jonas själv va nöjd. Vi passade på att ta en promenad i skogen och tjatade om väsentligheterna här i livet.
Väl hemma satt Stina kvar på jobbet så de blev en liten pratstund iaf. Smidigt att mammas lägenhet ligger över Stinas kontor. Planerade in en träff nästa vecka istället.
Tisdag var det dags att bege sig till Jönet igen. Pär kom upp och hämtade mig och det regnade så mycket hela vägen hem att jag nästan trodde vi skulle regna bort. Vi tog en avstickare och köpte med oss sallad från alcamo hem och degade i soffan. Morgondagen innebar ju kalas.
Onsdag och Pärssons födelsedag. Lite skönsång och frukost på sängen med två dreglande dogs, så inleddes bemärkelsedagen. Pär åkte till jobbet som vanligt och jag städade och fixade tills gästerna skulle komma...
Ja... de va väl allt lite kort och gott. Idag regnar det igen och vi passar på att ta lite promenader mellan skurarna. Just nu sover dogsen och jag känner mig me lite sömnig. När Pär kommer hem blir de utflykt till Company, de är tydligen 70%. Kanske man kan hitta sig någon fin tisscha!
Foton på en del av våra bravader kommer...
Grattis min älskling!
Det är evigheter sen jag plitade ner några rader här på bloggen men de har hänt mycket och tiden har varit knapp samt att internet har legat nere. Nu är allt så gott som i ordning igen och jag ska uppdatera bloggen och därigenom er senare ikväll.
Men först en liten fest för min stora älskling.....
Va händer med tiden...
Ja, de kan man undra.
Har lite svårt att sova och har precis läst Elins blogg. Elin är en gammal kompis till mig från Vadstena, just nu bor hon i Grebbestad med sin kille och deras två vovvar. Deras vovvar är ungefär som våra vovvar och de är urkul att läsa va de har för sig. Sen att de bor så underbart fint är bara ett plus när man läser och ser på fina bilder.
Här på Gräshagen har det inte hänt något nytt. Vi tre som är hemma hela dagarna önskade ju lite svalare väder och nu har vi fått så vi tiger. Regnet bara öser ner så nu går det inte att gå ut för den skull. Hugo hatar att promenera i regnet och Siri är så liten att hon blir slagen till marken av allt regn, för de är ju inte lite regn som kommer. Så de blir mycket godisletande inomhus, slöande på sängen och bus. Har beställt nya brickor till vovvarna med namn och telefonnr, de kom igår och blev riktigt bra. Hugo fick en rund i aluminium och Siri fick en svart stjärna.
Hela familjen var ute på en långis igår, mellan skurarna. Vi mötte tre stycken hundar och det gick jättebra. Hugo varken skällde eller gick in i mördarställning. Vi gjorde som så att jag satte mig med Hugo en bit bort och gav honom lite godis, när han lugnat sig lite, hälsade vi på den andra hunden och de gick superbra. Matte är gladare än gladast. Med Siri är det inga problem, ännu, men hon är ju så ung och oförstörd ;) Hon går lös på promenaderna och kommer så fort vi ropar. En sån stjärna. Trots sin ringa ålder är hon en kaxig liten dam som gärna hälsar på allt och alla, stora som små och det är vi glada för.
Imorgon funderar vi på att åka åt Vadstenahållet för att lämna av hundarna hos mamma och sedan åka in till Skänninge för att spana lite på marken. Trots att det är samma skit varje år är det ganska roligt att strosa omkring där bland stånden och kolla på folk. Att det sen blir kvällsmat med mammas mat är ju också ett dragplåster.
Ja, de här är vad vi gör på dagarna... fast utan Pärsson!!
Tråk-Söndag och Iyxproblem
Jag har sovit på tok för länge och Pär har använt sin dötid till att spela tv-spel. För att träna hundarna på att vara själva åkte vi en sväng till A6 och Ikea. Väl där som alla andra, en regnig söndag när alla har semester... trängde vi oss in till H&M, då jag skulle lämna tillbaka den svarta kjolen jag köpte i fredags. På vägen hittade vi Felisia och hennes lilla mamma, fick oss en pratstund och några goa skratt. Vi önskar även Felisia lycka till i Malmö och håller hårt i våra tummar. Eftersom att vi fick leta efter luft att andas inne på A6 blev besöket inte så långt, vi satte våra förhoppningar till Ikea istället, knasigt kan man tycka!
Ikea va snäppet värre än A6 och efter att Pär sett fikakön slog han snabbt kanelbullarna ur hågen. Vi plockade till oss två nallar till de små och återanvändbara kinapinnar i finfina färger och plastigt material.
Jag skulle för en gångs skull betala kontant och blev då hänvisad till kontant-kassan, en endaste kassa, med väldigt lång kö. Ska man betala med kort är det numera självscanning som gäller. Värdelöst, vem vill självscanna på Ikea?
På Ica Maxi är det sjukt smidigt att självscanna eftersom man packar maten samtidigt som man handlar och slipper kassörskans onda blickar när man packar för långsamt vid rullbandet, trots att man själv betalt för sin egen mat och en liten stund tid för att hinna dra bonuskort, betala, handskas med kort och pengar samt packa sina varor.
Men på Ikea, plockar man på sig sina varor, packar upp dem för att blippa dem på den lilla, lilla disken man har till sitt förfogande, packa ner varorna igen och betala. Tre av de fem gångerna vi har självscannat så har vi behövt assistans av personal. då varan kommit fån fyndet, saknat streckkod, haft dubbla streckkoder och vi scannat fel. Då får man stå där och vänta tills någon blir ledig, för det är ju fler än vi med samma problem... Helt värdelöst, krångligt och sjukt tidskrävande. Lyxproblem men ändå ett problem som stör.
Ett annat lyxproblem som jag har är att internet ligger nere och det är fulsurfa som gäller för hela slanten. det betyder att jag måste häcka vid fönstret istället för vid skrivbordet där allt finns. Alla sladdar som underlättar när man ska ladda in bilder i datorn, sladden som ger ström till burken mm. Nu måste jag flytta allt sådant till soffan i vardagsrummet och flytta bort det när jag är färdig, för ska det ligga framme så ser det så otroligt rörigt ut här hemma och det accepteras icke! Visst är det ett lyxproblem men dock åter igen ett problem som stör.
Helgen i övrigt har varit lugnare än lugnast. Vi har bara myst och gjort få vettigheter, hur skönt som helst. I morgon är det åter måndag och Pär försvinner till jobbet och jag ska passa dogsen, imorgon ska vi nog försöka oss på lite träning med både stora och små.
Fulsurfar...
I torsdags efter att våran käre granne haft fest va de rätt lugnt på hemmafronten. Pär va tröttare än tröttast och vi andra va rent slöa av sömnbrist och värmeslag. Vi va dock en sväng i djuraffären och köpte mer mat till Siri (hon äter som en häst) och ett fästinghalsband till Hugo.
Hugo fick två utbrott på andra hundar under dagen och jag skäms. Förut har han skällt ut och viljat döda små svarta hundar, sen lades stora svarta hundar till listan och nu hatar han även små vita hundar... Ja, snart hatar han väl alla och förvandlas till en muterad, slemmande mördarmaskin. Fast han går fortfarande ihop med kompisen Rex och lillasyster Siri.
Pär har börjat svara folk som vill låta sina hundar hälsa på Hugo att han är tränad för att döda, så det är bäst ni håller er borta och blotta inte strupen för mycket för då hugger han direkt. Ha, ha, ha!
Vi hade tvättstugan och jag har aldrig tvättat så mycket tvätt. 16 maskiner med tvätt, herregud... Den som spar han har... en himla massa skitiga strumpor. Så hedanefter blir det tvättstugan en gång i veckan.
Fredag och helg, vad jag längtat efter helgen... Pär slutade vid fyra och vid fem kom Mackan förbi och tog en fika på balkongen. Pär kokade kaffe som smakade te... Sen blev det en sväng till A6, jag ville så gärna se lite folk... Handlade en svart hängslekjol och en lite rockig t-shirt.
På vägen hem plockade vi upp lilla Hansan som sällskapade med oss under kvällen. Vi drack några cider och åt en god wook.
Kvällen blev sen då vi tittade på film, så Hanna sov över i vårat lilla gästrum med Siri under täcket och Hugo tassandes runtomkring sig. Vi hörde henne fnissa långt efter att vi släckt lampan då Siri smög sig ner under täcket. Staackars Hanna, inte mycket sömn där inte... Men gott för oss att få sova "hundfritt"
Eftersom det är slapp-lördag idag, så sak vi se på film nu... Ska fulsurfa lite mer senare för här finns mer att förtälja...
