Lillstrumpa goes bananas

Ja, nu är de här, killarna från Tubus. Eller de har varit här en snabbis och tejpat igen kranarna i kök och badrum och bommat igen toaletten, så här får inget rinna ut.
För er som är nya på området så är Tubus ett företag från Borås som sysslar med rörinfodringar = stamrenovering. Det är tre unga, trevliga och ganska söta grabbar som arbetar här i vår trappuppgång. Imorgon ska de vara här i lägenheten hela dagen, från 07.00-17.00. Jag tycker de ska bli himla trevligt med sällskap :) Siri gör inget annat än pussar på killarna så fort hon får chansen, och det uppskattas.

Jösses... Jag glömde ju nästana tt berätta om hockeyn. I torsdags kommer Pär hem från jobbet vid fem och säger att vi ska gå på hockey vid sex, med hans jobb, vi ska sitta i logen!

Så de va snabba puckar, fixa iordning sig och hitta någon som kunde vara hundvakt..... Hanna&Marcus våra fina fina vänner ställde upp, som vanligt. Vi är er evigt tacksamma.

Sen tog vi bilen upp till Kinnarps och virrade två varv runt arenan innan vi hittade rätt loge. Men väl där bjöds det på trerätters, vad man ville och hur mycket man ville att dricka. Vi hade toppenbra platser och trevligt sällskap. Dock var det den ssämsta matchen jag sett HV spela någonsin. De bara åkte runt där och lallade lite 0-3 blev resultatet, mot Skellefteå. Pinsamt!  I slutet av sista perioden lämnade folk arenan och HV blev utbuade. Synd om dem, men de va nästan att de förtjänade det.

Vi hade iaf ruskigt trevligt och det var kul att få komma iväg och göra något roligt och lite lyxigt.




Hanna:
Till dej, min lilla pärla och bara till dej. Hoppas du läser det här och förstår hur mycket du betyder för mig.
Du är en av de finaste människorna jag känner. Alltid villig att ställa upp och alltid med ett leende och en förstående blick. Du kan nästan allt du tar dej för och det du mot förmodan inte kan, det lär du dej.
Ingen som passerar dej, passerar oberörd, du strålar med ett litet änglalikt skimmer så likt de änglar du håller så mycket av. Likt jag håller av dej.
Njut av livet, var som du är, en av de bästa, en topp-tia, en pärla! Min lilla pärla!
Tänk på att du kan oavsett var du är, på jobbet eller någon annanstans.
Love u ♥ 

... har verkligen hårdnat om naturen. Träden är övervägande orangea och röda, fast här och där finns det några tappra träd som trotsar moder jord och behåller sin gröna skrud ett litet tag till. En del träd har dock gett upp helt och är redan alldeles nakna i väntan på vintern.
Jag gillar hösten, när det är så där lagom kallt och friskt att det nyper lite gott i kinderna men tillräckligt varmt för att vara utan jacka. Så helgen har varit gudomlig med sitt vackra väder, vi har dock inte varit ute så mycket som vi borde, men man blir iaf lite gladare när man ser solen.

Vi har tagit det lugnt hela helgen och jag har ritat mönster och gjort prototyper till min lilla hundkollektion. HuSi har fått ställa upp som både modeller och mannekänger. Hugo gör det utan att konstla men tycker att det är sådär lagom kul. Siri däremot är galen och försöker slita allt hon får på sig i stycken. Hugo hjälper galdeligen till och släpar runt lilla Siri i kragen.

Imorgon måste vi utrymma lägenheten för då kommer killarna från Tubus och ska göra stamrenovering i vår lya. De stänger av vårat vatten hela dagen och så sprider de en såndär lagom frän doft av smält plast omkring sig. Så de blir till att våldgästa någon under dagen.

Nu är det dags att återvända till symaskinen.

Och vi hade en massa saker inplanerade men har nu efter moget övervägande ställt in allt. Så det blir bara en lugn helg med enbart familjen. Vi kände att vi behövde det, mycket har hänt under veckan och det sitter på sin plats att bara få umgås med varandra och pyssla lite hemma.

Själv har jag laddat upp med en hel del tyg eftersom den lilla tygaffären på Torpa slagit igen och sålt ut allt i butiken. Så nu ska jag börja skapa min hundkollektion som ska ingå i mitt starta-eget-projekt. Planerar och spånar för fullt på att starta eget, känns som att jag har en bra idé som faktiskt skulle kunna fungera bra. Ska ta kontakt med Almi i veckan för att se hur man ska gå till väga och om man är berättigad nån slags finansiering. Annars är det helt dött på jobbfronten, jag har sökt över 25 jobb och har inte fått gå på en endaste intervju... Så jag undrar vad det är som är fel, antagligen på mig.

Jag har även tagit mig i kragen och städat ur vår klädkammare och omorganiserat det hela, Pär har så sjukt mycket kläder och aldrig något att ha på sig. Själv ska jag nog segla in på Ellos och beställa litet, något måste man ju få till tröst.

Siri och Hugo är betydligt lugnare och populärare idag, de ligger i lilla soffan och myser för tillfället. Det är så man vill ha dem, lugna och mysiga.

.... är förbi och passé. Så nu är det måndag igen, tråkmåndag. Jag vet att jag skriver tråkmåndag ofta, men det är verkligen så. Eftersom det är torka på jobbfronten så går jag här hemma hela veckan utan att ha speciellt mycket att göra. Så när helgen kommer lever jag upp, då blir det äventyr och en massa sällskap hela dagarna. Så därför ar måndagen värst, det är liksom så långt till nästa helg då.

Hm... Kanske ska skriva om min lilla fika med Hansan i torsdags. Det var jättemysigt, vi gick till Wasas påtår och käkade lite lätt, tur var väl det, för när jag kom hem hade Pär ätit upp alla paj. Vi pratade om ditten och datten och tiden bara flög iväg. Jag följde Hanna hem, sa hej till körtelfeber-sjuke Marcus och beundrade de nya tapeterna. Mycket snygga. Utanför dörren stod den lilla stensamlingen med Batman mitt i klungan och hälsade en välkommen. Pär kom faktiskt och hämtade mig och min cykel som har stått parkerad hos Hanna&Marcus i tre veckor. Fick mig en liten pik att det var dålig tajming då klockan var tjugo mnuter över åtta och mitt i Idol. Men han är en sann hjälte, min lilla Pärsson.

Fredagen innebar träning och idag var det premiär för blodspår. Hug klarade det galant och bara flög fram i det höga gräset. En och annan sloddroppe fastnade på nosen och hela pälsen blev full av borrar. Hugo klarade även de två vinklarna och fann tillslut klöven. Stolt som få bar han den en bit. Sedan  åkte vi upp till Stadsparken och övade lite passivitetsträning vid ankdammen. Siri är ju inte så stressad av sig så hon la sig för att tugga gräs, som en annan ko medans Hugo höll sig på helspänn. Han slappnade av litet med tiden men hade fortfarande stenkoll på läget. Så på onsdag blir det ett nytt blodspår som då legat och vilat lite längre och en rejäl passivitetsträning vid ankdammen.

När Pärs slutade jobbet blev det till att inhandla diverse saker eftersom Patrik senare på kvällen skulle anlända från storstan. Det blev även storstädning och matlagning.
Så när gästen väl gjorde entré var de tfinare än på länge hemma hos oss och vi satt uppe och språkade till klockan blev fyra.
Lördagen innebar en sväng till torget och brunch på Bodegan. Sen åkte vi för att handla mat till kvällen och väl hemma igen spelade pojkarna tv-spel i fem timmar och jag passade på att vila lite. Efter tuppluren blev det till att ta plats i köket och kvällens meny bestod av kantarellost-fylld lövbiff, hemma-snickrad klyftpotatis och kantarellsås. Det la sig fint på hullet och efter det dök vi ner i soffan och kollade på en film; JUNO. Den filmen gick rakt in på allas topplista och den är ett måste. Även den kvällen visade klockan fyra innan vi kom i säng.

Efter brunch på Bodegan även på söndagen blev det en sväng upp till Stadsparken för promendad och för att beundra utsikten över staden. Vi tog även en sväng till loppisen på Stallqvarn. Eftersom det var så himla fint väder bestämde vi oss för att besöka även Huskvarnas utsiktsplats och beundrade Jönköping från andra hållet. Det hela avslutades med en kaffe och kaka på Kroatorpet.
Vips hade klockan blivit dags att fara, Patrik skulle tillbaka till Stockholm och vi till vardagens bestyr.

Tog mig faktiskt i kragen och ringde min gamle vän Elin också. Vi har pratat så länge om att vi ska ses men de blir aldrig av, så nu ska vi banne mig planera in en hel framöver då vi ska åka upp. Och då ska vi verkligen åka om vi så lider av spetälska.

Det har varite en mysig och lugn helg med mycket gott att både äta och dricka. Så nu är det bara att ta sig an den här veckans bravader.

   
 

Ja, de är ju tur att man inte försörjer sig på sina konstnärliga talanger;) Det var ett bra tag sedan jag tittade i målarlådan och det märks. Men nu när jag har all tid i världen är det nog dags att vässa pennna igen och börja öva lite. Det är ju både roligt och lite terapi för själen att sitta ochmåla lite, sen är det ju till privat bruk och inte för allmän beskådning (det är ju därför jag lägger upp de på bloggen?!) Men min käre mor ville så gärna se mina alster... ha ha ha.

Nu har solen äntligen letat sig fram och jag ska ut på promenad nu, sen blir det fika med Hanna. Hon ska få begrunda min smyckeskollektion som jag har gjort. Behöver lite åsikter, vet ännu inte vad jag ska ha för material till själva hasbandet. Kedja, läder eller smyckesvajer. Kollektionen heter iaf "human heart" och speglar människor hjärtan i olika stadier i livet. De kanske kommer upp på bild, vem vet?!

Nu... promenad!!

Huvudvärken kommer alltid när den inte ska komma, som idag när jag på kvällskvisten skulle iväg och fika med min lilla pärla Hanna. Nu när alla runt omkring en fått jobb är det ju lite svårt att passa in tider då man kan ses mitt i veckan. men idag hade vi äntligen bestämt att ses... men då slog det till och jag har varit sängliggande mellan klockan två och sju, mindre kul.

Som tur var ringde Hund-Eva och lämnade återbud angående träningen idag, för även hennes hundar behövde ett besök hos veterinären, hoppas de gick bra. Så blodspåret är flyttat till fredag och det var ju lite tur i oturen.

Annars har det varit en lugn kväll och vi har käkat en god, hemlagad paj till kvällsmat. Vi tittade även på Idol 2008, jag brukar inte gilla det programmet, men Pär tycker e är kul att kolla på auditions. Jag tycker att juryn har ett oproffsigt sätt att säga nej till folk, för vilken arbetsgivare säger att man suger på en intervju... Jag tycker att det är jämförbart, men den nya juryn är betydligt bättre. Men i kvällens program medverkade ryska Olga, jag skrattade så jag grät, det är så sjukt elakt men jag kunde inte hjälpa det. Om ni inte sett de så är det ett måste... Olga Isaksson, sjunger Power of love, bland annat.

Nu ska jag återvända till soffan och kolla på; So you think you can dance

Pöss

... del tre. Det är ju ändå en triologi och våran ringensaga får ett tragiskt slut.

Pärs förlovningsring är spårlöst borta. Den finns inte någonstans, så antagligen är det någon som har stulit den. För vaktmästaren kan inte hitta den, städerskorna har inte funnit den och Olas mamma, lärarinnan har ingen ring sett.
Så man undrar vad det är för en människa som kan ha glädje av en annan människas förlovningsring?! Den är av titan och inte värd några pengar... Den går inte att smälta ner och gjuta till något annat, utan det är väl någon udda person som går runt och är hemligt förlovad med mig?!

Så det blir till att köpa nya, konstigt!

Jag har en liten mamma som alla andra, men min mamma har en liten Örjan... Det är så roligt att se, så roligt att veta, att oavsett ålder så existerar kärleken. För det är väl något vi alla önskar våra föräldrar, lycka. Oavsett vilket håll de är på, isär eller ihop, eller på tvären, som vi alla lite alltför många gånger har upplevt våra föräldrar ;)

Min kära mor  håller också våra hundar väldigt kära. Det är hennes små barnbarn, de enda barnbarnen hon lär få se, ett tag framöver i alla fall :) Dock har hon lite skräckblandad förtjusning inför Hugos alla ticks och tricks men han charmar henne alltid i slutändan ändå!

    



Puss på dej, lilla mamma!

Jaha, då har Hugo haft sitt första veterinärbesök förutom vaccinationerna. Han har fått kli...
Det är som små små koppor mellan skuldrorna och vid svansroten, han är röd kring ögonen, pälsen är tunn och huden torr. Så det blev ett besök på Smådjurskliniken i Kottebo. Vanligtvis brukar vi åka till Collins Veterinärklinik men de hade inga tider och det började kännas ganska akut, då utslagen blivit värre och värre. Så det blev en ny veterinär och jag måste säga att de va supertrevliga och kanonduktiga. Även Siri fick sig en liten koll för att vara säkra på att inget smittat hennne också.
Tyvärr kunde veterinären inte säga vad utslagen och kliet berodde på men vi fick medicin mot parasiter och skabb samt ett shampo mot  irriterad och torr hud som även dämpar klåda. Det blev även strikta linjer gällande mat och godis. Ingen vanlig mat, frukt eller godis. Inget nallande i varandras matskålar. Enbart en sorts godis och inga Frollicar. Så nu ska Hugo duscha var tredje dag och shampot ska verka i ca 15 minuter varje gång. Jag kommer bli omåttligt populär efter den behandlingen. Hela kalaset gick på 590 riksdaler utan medicinen, så vi är ganska nöjda.

Senare i eftermiddag blir det träning med Hund-Eva och då ska vi gå blodspår. Ska bli himla spännade. Pär är lite rädd att Hugo ska få smak för blod och anfalla oss när vi sover... Tror han har sett för mycket på tv.

På fredag kommer Patrik och hälsar på, ska bli så himla trevligt. Vi har inte sett honom sen vi tog examen, så de ska bli skoj att höra hur livet leker i Stockholm.

Jobbsökandet går segt. jag söker alla jobb jag kan hitta, vartenda litet skitjobb som finns, men ändå är jag arbetslös... Hoppet börjar tryta liksom pengarna på kontot, så snart vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Tror jag har bestämt mig för att öppna eget, vad det blir är en liten hemlis...

Nu kommer snart Husse Pärsson hem på lunch, vi andra ska krypa ner i sängen och vila upp oss för träningspasset i eftermiddag.



Lill-Snurpan på äventyr

Skriver hela tiden hur jag skäms att jag inte uppdaterar bloggen ordentligt, men ändå gör jag inget åt det. Så nu kommer här ett riktigt långt inlägg med allt som har hänt sedan två veckor tillbaka.

Fredagen på Mariebovallen har vi ju redan klarat av och helgen som följde var lugn. Till skillnad från mig jobbar ju Pär hela veckorna och vill ta de lite easy när han väl är ledig. Det blev visserligen en liten sväng till Ikea för att se om de sista delarna till köket fanns hemma och så slank det väl ner lite annat smått och gott.

Måndag 1/9
Fick ett samtal av min bäste vän Heidi i helgen och det visade sig att hon var i Vadstena, så på vägen hem gjorde hon ett litet stopp här hos oss. Det blev till att ta igen en hel del gammalt och uppdatera varandra om lite nya saker. Heidi, lika fräsch som vanligt, hade köpt sig en liten bil, verkligen liten, en Smart. Och de är nog smidigt och smart, när man bor i Göteborg.
Med sig på resan hade hon sin lilla kanin som heter Skruttibangbang, han fick tillbringa besöket på balkongen med en blodtörstande Hugo på andra sidan... Hugo vaktade dörren orubbligt och tjöt konstant efter den lilla kaninen. Ja, de är alltid lika roligt att ha hund.
När Pär kom hem från jobbet blev det lite middag och ännu mera tjat och tillslut var Heidi med sällskap tvunga att åka hemmåt. Men vi ska ses snart igen!

Tisdag 2/9
Idag fyller världens goaste och finaste turk år, hur gammal hon blir förtäljer inte historien, men hon är snygg som få. Ett stort grattis till dig , Diddi. Love you!


Torsdag 4/9
Denna dag har även den tillägnats ett eget inlägg, det var då Hund-Eva kom förbi och introducerade Herballife. Smarrigt värre!!

Helgen 5-7/9
Fredagen hade enbart lite fredagsmys i sitt sköte. Det är inte så lite det utan faktiskt ganska skönt att bara sjunka ner i soffan med hundar, Pärsson, lite kuddar, en och annan filt och lite gotte
Lördag och VM-kval i fotboll, behöver väl egentligen inte skriva mer än så, då mannen i huset lite milt sagt är besatt av sparkboll. Jag bakade äppelpaj och Pär, Ola, Oskar, Joshua barrikerade soffan. Tyvärr så slutade de inte så lyckligt, men de fick ju iaf klaga lite.
Söndag och åter en tråk-söndag. Jag gillar ju inte riktigt söndagar då man bara går runt och degar, väntar på att de ska bli måndag, usch och fy. Men vi tog en chansning och ringde Pärs mamma, man kan ju alltid våldgästa lite, tänkte vi. Som tur va gick de för sig och  tillbringade större delen av söndagen på kålgården, med god mat och en kopp kaffe.

Måndag 8/9
Solen skiner för första gången på jättelänge och jag tvingar med mig Pär ut i svampskogen. Vi hittar hela fyra liter och lyckan är gjord, jag bara älskar kantareller. Hugo får springa lös och är superduktig, han håller sig vid oss hela tiden ooch tar bara en och annan lite spningsrunda nere i dikesrenen. Siri traskar runt lite i sin egna värld, spanar på Hugo och håller sig gärna nära Matte.

Tisdag 9/9
En tripp till Lungarum och ett besök hos Pärs mormor Ebon. Hon är saligt förtjust i de små hundarna och Hugo fick till och med vila i Ebons säng. Visserligen har Ebon döpt om våra charmtroll till Uno och Sigfrid, om det är för att hon hör dåligt eller tycker att det passar bättre?! Ja, det är de ingen som vet!
Så Uno och Sigfrid satt som klistrade vid mormors ben när det bjöds på ett konstant kakflöde. Helen tyckte att det Ebon skämde bort dem men de gjorde hon bestämt inte, för de var ju inte här så ofta. Hon är en sådan go liten gumma.
Vi var en sväng ute i trädgården och grävde upp lite potatis och morötter. Hugo spårade köttbullar som jag lagt ut och Siri körde valprace. En finfin eftermiddag.

Onsdag 10/9
Fösta riktiga träningstillfället med Hund-Eva. Vi höll till inne på gamla Kabeland och tränade hundmöten då Eva hade med sig sin Melker, en Clumberspaniel. Vi promenerade även en sväng utan att hundarna fick hälsa, utan bara träna sig på att gå. Sen som avslut blev det ett viltspår med rådjursklöv.
Hugo skötte sig över förväntan bra, inga utfall och varje gång jag pockade på hans uppmärksamhet, lyssnade han och sökte ögonkontakt. Siri va med som ett litet bihang och pussades mest med den nya killen som va me. När Hugo väl spårat upp klöven var han mallig som få och bar den i munnen med huvet högt högt högt. Till båda vovvarnas stora glädje fick vi ta med oss klöven hem, så den ligger nu nerfryst i frysen.
På kvällen skulle Oskar ha kommit över och kollat på den andra VM-kval matchen, men han var sjuk, så de blidde jag och Pär som supportrade landslaget och det gick ju vägen.

Torsdag 11/9
Hanna och Marcus skulle han kommit till oss och käkat lite kvällsmat, men även där va de sjukdomsdrabbat. Marcus har tydligen körtelfeber och får hålla sig i sängen ett tag framöver. Så de blev återigen jag och Pärsson, vi tog ett 32-lopps race med Mariokart och kvällen var räddad.

Fredag 12/9
Fredag igen occh ikväll skulle Eva, Tommy och Leo komma å hälsa på, men gissa vad som hände? Jo, de var också sjuka så ännu en gång, jag och Pärsson. Denna kväll spenderade vi i köket då det på lördagen skulle bli kräftskiva/50-års kalas i Åseda. Så vi gjorde en megastor pastasallad och fyra stycken ostpajer.
Känner att det är ganska roligt att laga mat igen och det kan ju vara på tiden, då det inte varit roligt de senaste två åren.

Lördag 13/9
Pär lämnar sängen tidigt för att åka till torget och köpa kräftor. Jag och vovvarna kryper längre in under täcket då ingen av oss är vana att gå upp innan klockan 11 på mornarna.
Efter att ha blivit väckt fem gånger av Pärsson är jag väl uppe. Vi packar halva bohaget, för att vara borta en natt och beger oss neråt de mörkare delarna av Småland. Det blir en liten karavana v bilar som tuffar neråt sommarstugan. Vi, Maria och Johan, Anders och Catrine. Väl där nere är Erik och Mickis. Eftersom det är jag som kör går det undan och vi är snart framme.
Vi packar in och bjuds på välkomstshots och festen är i full gång. Det blir kräftor, bröd, ost, paj, korv, köttbullar, hamburgare och mycket gott att dricka. Pojkarna bestämmer sig för ett höstbad och flickorna pratar snoppar. Det var med andra ord en riktigt lyckad skiva. Natten blir svårsovd då vi delar stuga med Johan, Maria och Rex. Hundarna byter sängar stup i kvarten och Johan låter som en slammsug natten igenom.
Erik och Mickis ordnar finfrukost och vi beger oss hemmåt efter att ha blivit mätta i magen.

Såklart jag hade med mig kamerna med batterierna var urladdade, så ni får föreställa er allt fint kräftpynt, alla glada männikor och tre tokiga vovvar som springer omkring.

Fredag och en jättefin och lagom varm höstdag, Mariebo spelar hemma så vi besluttar oss för att ta en tur upp på vallen och kolla på fotboll. Innan avblås stannar vi till en sväng i Stadsparkens hundgård, så HuSi får springa av sig lite. Hugo är så fruktansvärt kåt på bollar så de kan vara skönt för oss och alla runtomkring om han åtminstone ligger på 98% och inte 150% när vi ska sitta i publiken.

Jag har med mig min finkamera och fotar lite vovvar, lite Pärsson och gud förlåte så blir det några foton på mig också.

När vi leker där i godan ro passerar det två små spaniels på andra sidan staketet, ingen fara tänker vi, det finns ju staket. Den ena vovven går lös och kommer fram till staketet och vill glatt hälsa på Hugo, som har ställt upp sig. De verkar gå fint, som vanligt och vips börjar Hugo skälla och morra som bestarnas best. Spanieln springer till sin matte som går bortåt. Då, då händer det som inte får hända. Hugo tar i allt han förmår och pressar sig ut genom staketet, springer ifatt hunden, lägger ner den samtidigt som han hugger vilt omkring sig.... Hjälp, är allt jag hinner tänka och Pär, smidig som få, hoppar över staketet, suger tag i Hugo och ber om ursäkt, som vanligt... Damen med hundarna säger att det är ok, hon har själv haft terriers och det blev inget på hennes hund, den blev nog bara lite rädd. Jag tackar en högre makt för att det finns så förstående människor och Hugo får ha koppel på sig inne i rastgården...

Vi ger upp leken och traskar upp mot vallen, där det blir lite läskeblask  och en himla bra match, Mariebo vinner med 4-1, tror jag och jag får några fina foton av de gulklädda pojkarna. Hugo trånar efter bollen och Siri charmar alla på läktaren.

Vi får med oss Mattias och Joshua hem, jag bakar lite äppelpaj och vi hyr en rulle. En skön fredagkväll trots Hugo "utbrytarkungens"  anfall på spanieln.

Nu har jag legat på latsidan igen, för jag har ju så himla mycket att göra på dagarna, not! Men ändå så kan jag inte förmå mig att uppdatera bloggen, fast det är väl så, ju mindre man har att göra, desto mindre tar man sig för.

Nu har det visserligen hänt en hel del, så nu ska jag plita ner några rader om diverse händelser.

Jaha, nu har hon varit här igen, Hund-Eva. Jag tog hundarna på en promenad körde lite övningar och stimulerade deras hjärnor så de skulle vara lite trötta när Eva kom på besök, för det gäller att uppföra sig när hundvetaren kommer på besök:) Men icke, båda vovvarna sprang omkring som två ryska troll, hur länge som helst och Hugo försökte göra inbrott i Evas väska. Men hon gillar både Hugo och Siri ändå. Nästa vecka ska vi börja träna med hundarna, se ska bli spännande.

Nu har vi även fått Herbalife introducerat för oss och imorgon börjar vårat nya liv. Jag är taggad till tusen och Pär är överlycklig att det finns en shake som ska smaka äppelkaka, han har velat prova den hela kvällen. Men den som väntar på någe gott...

Läser min käre vän Elins blogg emellanåt och hon är så himla duktig på att uppdatera, måste ta mig i kragen igen... Hennes hundar heter ju Wilda och Mini och Elin har ett gemensamt smeknamn på dem, WiMi. Tycker det är så himla tuff så jag ska kalla Hugo och Siri för HuSi, inte lika tufft på långa vägar men lite praktiskt. Siri har börjat lära sig sitt och stanna. Hon är även en riktig pärla på att gå lös, hon håller sig tätt bakom eller en liten bit framför. Kommer det något annat intressant på vägen, som en joggare eller en cykel tittar hon lite försynt på mig som om hon ber om tillåtelse. Ropar jag då på henne och rotar i ficka efter en godis är hon som klistrad vid benet. Tror hon kommer bli en sådan toppenhund.

För tillfället monterar Pärsson ihop vår barngrind som vi har införskaffat, målat vit och ska placera i dörröppningen till köket. No more dogs i sängen. Så himla skönt att få sova en hel natt utan att någon slickar en på benen, barrikerar ens kudde eller morrar när man ska vända sig i sängen. Pär tar nog priset då han en hel natt legat och myst med Hugo och klappat om honom så gott... intet ont vetande om att han haft Hugos rumpa i ansiktet hela natten =0)

Pussgurkorna

Det är som vanligt ett tag sedan jag skrev något på blogen, det är delvis lite slarv, lite slöhet och att det inte har hänt ett dugg sedan senast (nu överdrev jag lite).

Just nu sitter jag och gör min vanliga koll vid datorn, ni vet... mailen, bloggen, tidningen, blocket, lite blandat smått och gott. Vovvarna ligger och sover, Hugo vid mina fötter, som alltid och Siri har hittat ett nytt ställe...



Hon sover i leksakslådan, för varför nöja sig emd att leka med en leksak när man kan vara i hela lådan. Hugo var framme och nosade på henne, fnyste lite och gick därifrån. Han tycker att hon är lite av en dåre, och vem tycker inte det?!

Idag kommer Hund-Eva hit, vi ska planera in lite träningstillfällen och sedan ska hon inviga mig i Herbalifes oändliga värld. Jag hoppas kunna tappa några kilon. igår ringde de från Hälsan 1 också och i oktober drar tjockisgruppen igång, så nu blir det andra bullar eller rättare, sagt inga bullar alls. Pär ska med köra Herbalife men tjockisrupppen är inget för honom, dels är han inte tillräckligt tjock för att kvala in och så ska han börja sparka boll igen, kul! Så de blir för oss övriga i familjen att hopp i supporter-rollen, fukta strupen och heja!

Nu är det dags att pynta sig litet och bädda sängen då vi för besök senare. Bye!