Jag har fördärvat min hund
Det är tur att jag aldrig velat bli frisör, det ligger inte i mina gener liksom. Det har Hugo fått erfara. Igår var det nämligen dags för kloklippning och då passade jag på att klippa pälsen på Hugo, sista klippet innan hösten och vintern. Han brukar se ganska goofy ut när han är nyklippt, men denna gången blev det sensationellt dåligt. Det ser ut som han fastnat i gräsklipparen, lossnat, slungats ut på gatan och blivit överkörd av stadsbussen... inte nog med de, det ser ut som någon försökt att trimma hans päls också...
Så stackars, stackars Hugo, han ser helt fördärvad ut, men som tur är (för mig iaf) så växer hans päls ut igen.
Tänk om den inte skulle göra det, tänk om den skulle sluta växa, just nu i denna stund. Då blir det till att raka av den återstående pälsen, kovertera över honom till nakenhundarnas släkte och köpa honom lite kläder.
Har inte tagit några foton på eländet men jag ska göra det imorgon, för Hugo han är lika glad som vanligt och skiter i vad folk omkring honom säger, bara han själv trivs. Å vill ni skratta åt honom så bjuder han på de, men kom ihåg, skrattar bäst som skrattar sist...
Jag ska kanske försöka att inte skriva så långa inlägg, så folk orkar läsa.
