Aldrig hundens fel

Idag har Siris kissiriande falerat en aning. Förmiddagen gick bra men sen gick det sämre. Ganska många gula pölar och våta strumpor har det blivit under kvällens lopp. Men det är inte Lill-Snurpans fel, utan vårat, vi passar inte på henne tillräckligt. Hon kan ju inte veta var hon får kissa eller inte, och det är inte så lätt att hålla sig när man är superduper kissnödig. Vi kan ju gå på toa när nöden tränger sig på och knckar i kisseblåsan.

Nu är det någon som krafsar på mitt ben, min älskade Hugo. De blir att bege sig till soffan och dela på en Clemmis, de är något av det bästa med hösten, dessa goda, gula lättskalade och jag-kan-äta-hur-många-som-helst-frukter; Clementiner och den bästa av dem alla Satsumas, nästan som jag; Sumo ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0