BVC - hembesök
På förmiddagen kom sköterskan från BVC, Nina på besök. En jättegullig tjej/kvinna som ska va våran kontakt de närmaste 15 åren, kan inte tänka mig att lilleman ska bli så stor bara, inte än iaf. Hon gav oss en massa information, lite böcker och broschyrer och så forstås... D-droppar, minns dem så väl, men jag tror de hette AD-droppar på min tid. Ja, ja, vi ska börja med dem när Viggo är en månad, så de får vänta lite.
De blev en vikt igen och idag vägde han 2640, jippie!!! Ytterligare några gram upp och de är ju toppen. Förhoppningsvis kan vi om 2-3 dygn sluta med att väcka honom var tredje timma på natten för mat och om han vaknar så får han äta hur mycket han vill. Jag känner mig så hemsk när man tvingar i honom maten fastän han vänder sig och nästan kräks för att han är så full... pappa är lite bättre på det där, framförallt mer tålmodig, jag börjar bara lipa. De blir vikt på BVC på fredag igen, då hoppas vi på ytterligare några gram =0) Heja Viggo!
Idag har vi promenerat i höstvädret igen, sakta men säkert som vanligt. Mina fogar är inte riktigt bra än och trycket gör att jag blir lite andfådd och matt, att man sen fått en urinvägsinfektion också gör ju inte saken bättre, men ska snart till apoteket och hämta ut medicin.
Lite senare kommer Pärs kusin Johan och hans tjej Maria på en liten snabbvisit, vi försöker att passa in de mellan matningarna, eftersom ingen utav oss orkar mycket mer än mata, pumpa, byta och vila...
Pär är som vanligt en pärla och fixar och donar med det mesta. Han orkar allt, han tar hand om oss, matar och värmer mat, servar sin fru och tröstar henne när tårarna trillar, promenerar med Hugo och tar hand om allt annat. Han är bara så fantastisk och jag älskar honom så mycket.
Utan dig Pärsson är jag halv och med dig får livet en mening, love!
De blev en vikt igen och idag vägde han 2640, jippie!!! Ytterligare några gram upp och de är ju toppen. Förhoppningsvis kan vi om 2-3 dygn sluta med att väcka honom var tredje timma på natten för mat och om han vaknar så får han äta hur mycket han vill. Jag känner mig så hemsk när man tvingar i honom maten fastän han vänder sig och nästan kräks för att han är så full... pappa är lite bättre på det där, framförallt mer tålmodig, jag börjar bara lipa. De blir vikt på BVC på fredag igen, då hoppas vi på ytterligare några gram =0) Heja Viggo!
Idag har vi promenerat i höstvädret igen, sakta men säkert som vanligt. Mina fogar är inte riktigt bra än och trycket gör att jag blir lite andfådd och matt, att man sen fått en urinvägsinfektion också gör ju inte saken bättre, men ska snart till apoteket och hämta ut medicin.
Lite senare kommer Pärs kusin Johan och hans tjej Maria på en liten snabbvisit, vi försöker att passa in de mellan matningarna, eftersom ingen utav oss orkar mycket mer än mata, pumpa, byta och vila...
Pär är som vanligt en pärla och fixar och donar med det mesta. Han orkar allt, han tar hand om oss, matar och värmer mat, servar sin fru och tröstar henne när tårarna trillar, promenerar med Hugo och tar hand om allt annat. Han är bara så fantastisk och jag älskar honom så mycket.
Utan dig Pärsson är jag halv och med dig får livet en mening, love!
Kommentarer
Trackback
