Lillstrumpa goes bananas

I torsdags gjorde vi vårt andra ul. Det första gjorde vi redan i vecka nio, ett så kallat nupp-test, man kikar efter kromosomavvikelser hos bäbis, inte för att de spelar någon roll, för som Pärsson säger - alla barn är välkomna. Vi tackade mest ja till de testet för att få gå på ul och se om de fanns något i magen, och de gjorde de ju.

Men iallafall, i torsdags va det dags för de "normala" ultraljudet. Vi va lite spända då jag fått grav.diabetes och gått ner 3 kilo sen jag blev gravid, men allt såg ut precis som de skulle, bäbis växer som den ska och allt som gick att se såg bra ut. Bilden var lite suddig och bäbis var lite vrång, h*n vände sig bort hela tiden och ena stunden va en fot allt vi såg :) Tjurig till tusen. Så barnmorskan hade lite svårt att räkna kammarna och förmaken i hjärtat, så vi får gå på ett ul till. Kul, tycker vi för de är rätt häftigt att se lill*n där inne.


Vi får se om ni ser något, här är den enda profilbilden vi fick se under hela ultraljudet och de precis innan BM skulle stänga av. Man ser huvudet upp till höger och sen överkroppen och ena låret.

Såhär låg bäbis mest hela tiden, som en liten puppa, en surpuppa kanske?! Ryggen uppåt med benen uppdragna under sig och armarna intill kroppen med händerna vid hakan.

Här är också en liten profilbild, man ser huvudet på samma sätt som på första bilden och de starkt vita är överkäken och underkäken. Sen har bäbis lagt handen på pannan precis som en fin dam som svimma :)

Barnmorskan sa han om bäbis och Pär hajade till, sen rättade hon sig och sa den under resten av tiden. Vi spekulerar vilt, är de en liten pojke. Jag säger han till allt som jag inte kan könsbestämma men Pär menar på att BM vet ju ändå vad det är, en liten pojk då. Jag tror ändå att de blir en tjej.  Va tror ni?