Cykel på köpet...
För inte så länge sedan fick jag en finfin överraskning. Det var när jag jobbade i Huskvarna, de va ganska jobbigt mot slutet, ingen som lyssnade på vad man sa, mycket ansvar, mycket ensamjobb och oviss framtid. De kanske inte låter så farligt men de tärde ganska hårt på mig. Jag vill alltid göra mitt bästa och vill att de ska bli bra resultat, men när ingen hjälper till när de egentligen ska eller när ingen tar någon som helst notis om en så blir man tillslut lite ledsen. Jag ville ganska ogärna gå till jobbet men gjorde de ändå.
Då pratade Pär och min käre far ihop sig och ville göra något för mig, för att göra mig glad. De köpte mig en cykel och inte vilken cykel som helst, utan den finaste i hela världen, den cykeln som jag helst av allt vill ha, min drömcykel, och som jag kollat på mååånga gånger.
parantes: (När jag fyllde 25, för inte alls så länge sedan :) fick jag en cykel av Pär, den andra cykeln jag någonsin fått i mitt liv. Den hade Pär själv målat och pyntat med blommor för att likna drömcykel, den var gudomligt fin och bäst av allt Pär hade "gjort" den. Men så i höstas va det någon som bröt upp låset och stal den, allt jag återfann va min cykelkorg)
Så jag kom hem från jobbet en dag lite ledsen och gråtmild. Pär tröstade som han alltid gör och bad mig gå in i lilla rummet och där stod den, min nya cykel
Fin va?! En bra sak är att de går att montera cykelbarnstol på den så att Bäbis också kan färdas med stil
Så i går hade vi sol och riktigt fint vårväder så då passade jag på att lufta vrålåket, eller vråltrampet och tog cykeln till jobbet. Toppen på väg dit eftersom det då är lite lätt nerför hela vägen. Värre hem, 5,5 kilometer lätt uppför, bäbismage, trött, hungrig och lite lätt svullen, toppen - not. Men jag ska inte ge mig än, de ska bli fler cykelturer till jobbet. Kan tillägga att jag har lite lätt ont i baken idag.
Så tack snälla älskade Pär och pappa för eran fina omtanke :) Love you!
Då pratade Pär och min käre far ihop sig och ville göra något för mig, för att göra mig glad. De köpte mig en cykel och inte vilken cykel som helst, utan den finaste i hela världen, den cykeln som jag helst av allt vill ha, min drömcykel, och som jag kollat på mååånga gånger.
parantes: (När jag fyllde 25, för inte alls så länge sedan :) fick jag en cykel av Pär, den andra cykeln jag någonsin fått i mitt liv. Den hade Pär själv målat och pyntat med blommor för att likna drömcykel, den var gudomligt fin och bäst av allt Pär hade "gjort" den. Men så i höstas va det någon som bröt upp låset och stal den, allt jag återfann va min cykelkorg)
Så jag kom hem från jobbet en dag lite ledsen och gråtmild. Pär tröstade som han alltid gör och bad mig gå in i lilla rummet och där stod den, min nya cykel
Fin va?! En bra sak är att de går att montera cykelbarnstol på den så att Bäbis också kan färdas med stil
Så i går hade vi sol och riktigt fint vårväder så då passade jag på att lufta vrålåket, eller vråltrampet och tog cykeln till jobbet. Toppen på väg dit eftersom det då är lite lätt nerför hela vägen. Värre hem, 5,5 kilometer lätt uppför, bäbismage, trött, hungrig och lite lätt svullen, toppen - not. Men jag ska inte ge mig än, de ska bli fler cykelturer till jobbet. Kan tillägga att jag har lite lätt ont i baken idag.
Så tack snälla älskade Pär och pappa för eran fina omtanke :) Love you!
Kommentarer
Trackback
