Kräftskiva = Sushi
De blir ju sällan som man har tänkt sig, de har nog alla fått erfara, frågan är bara om man ska fortsätta tänka?
Dagen igår skulle ju ha avslutats med en kräftskiva men inhandlandet av ingredienserna till skivan gick sådär... Fel nr 1, inga kräftor, de som fanns var tvugna att tina i kylen i två dygn... pappa tyckte att vi då skulle hinna bli lite väl hungriga, så de fick minsann bli någe annat.
När man släpper lös brorsan i affären vet man att de blir en härlig blandning av tilltugg som kommer att inhnadlas och mycket riktigt, även denna gång. De blev; cola light, 1 kilo smågodis, tre oilka sorters ölkorv och skogaholmslimpa. De va vad han tyckte fattades i vårat hushåll för att han skulle överleva kvällen och nästkommande förmiddag. Inte konstigt att han är stammis på Vadstenas lokala pizzeria?! Imorgon åker han, den lilla snorungen med två polare till Turkiet, de är han visserligen väl värd men jag vill bara att han ska komma hem igen, gärna hel.
Carmlingarna begav sig upp mot östgötaslätten vid tio-tiden och jag dök ner i sängen igen, inte heller denna natt bjöd på så mycket sömn. Fogarna knakar och vid sängdags igår va jag väldigt andfådd. Kunde inte ligga plant utan va tvungen att sova i någon form av sittande ställning, sådär lagom bekvämt. Men hellre det än att ligga plant och uppleva det som om man håller på att kvävas. Pär somnade som vanligt på två röda men sover väldigt lätt på nätterna, som en scout, alltid redo ifall vi måste åka in.
Just nu sitter jag nerbäddad i soffan och väntar på mamma. Det är spännande förstår ni för hon är på väg hit och får skjuss utav pappa. De är nog första gången de gör något ensamma sedan de skiljde sig för femton år sedan, så vi får se om båda överlever resan ner, de tar ju ändå en timme drygt.
Mamma ska hålla mig lite sällis på dagarna och hjälpa till att tvätta fönster och lite annat hemmapyssel som jag inte klarar av nu, för Pär kan ju inte göra allt själv. Tanken va att hon skulle kommit på söndag men jag känner mig lite sämre så de är lika bra att passa på när tid finns.
Har försökt i flera dagar att ta tag i det spännande momentet Försäkringskassan, men de känns ju bara sådär lagom hopplöst. Försökte lösa saken på egen hand via nätet men får meddelandet att jag måste ringa in, när man ringer in ber de en att använda nätet eller självservice via telefon, fantastiskt. Väl i telfon och efter 17 knappval äntligen hamnar i en telfonkö, har man den gedigna platsen nr 234 och då ger jag upp, jag bara ork int. Så de blir väl till att flåsa sig dit, eller bussa mamma på dem, hon har en förmåga att vara rätt bitsk.
Dagen igår skulle ju ha avslutats med en kräftskiva men inhandlandet av ingredienserna till skivan gick sådär... Fel nr 1, inga kräftor, de som fanns var tvugna att tina i kylen i två dygn... pappa tyckte att vi då skulle hinna bli lite väl hungriga, så de fick minsann bli någe annat.
När man släpper lös brorsan i affären vet man att de blir en härlig blandning av tilltugg som kommer att inhnadlas och mycket riktigt, även denna gång. De blev; cola light, 1 kilo smågodis, tre oilka sorters ölkorv och skogaholmslimpa. De va vad han tyckte fattades i vårat hushåll för att han skulle överleva kvällen och nästkommande förmiddag. Inte konstigt att han är stammis på Vadstenas lokala pizzeria?! Imorgon åker han, den lilla snorungen med två polare till Turkiet, de är han visserligen väl värd men jag vill bara att han ska komma hem igen, gärna hel.
Carmlingarna begav sig upp mot östgötaslätten vid tio-tiden och jag dök ner i sängen igen, inte heller denna natt bjöd på så mycket sömn. Fogarna knakar och vid sängdags igår va jag väldigt andfådd. Kunde inte ligga plant utan va tvungen att sova i någon form av sittande ställning, sådär lagom bekvämt. Men hellre det än att ligga plant och uppleva det som om man håller på att kvävas. Pär somnade som vanligt på två röda men sover väldigt lätt på nätterna, som en scout, alltid redo ifall vi måste åka in.
Just nu sitter jag nerbäddad i soffan och väntar på mamma. Det är spännande förstår ni för hon är på väg hit och får skjuss utav pappa. De är nog första gången de gör något ensamma sedan de skiljde sig för femton år sedan, så vi får se om båda överlever resan ner, de tar ju ändå en timme drygt.
Mamma ska hålla mig lite sällis på dagarna och hjälpa till att tvätta fönster och lite annat hemmapyssel som jag inte klarar av nu, för Pär kan ju inte göra allt själv. Tanken va att hon skulle kommit på söndag men jag känner mig lite sämre så de är lika bra att passa på när tid finns.
Har försökt i flera dagar att ta tag i det spännande momentet Försäkringskassan, men de känns ju bara sådär lagom hopplöst. Försökte lösa saken på egen hand via nätet men får meddelandet att jag måste ringa in, när man ringer in ber de en att använda nätet eller självservice via telefon, fantastiskt. Väl i telfon och efter 17 knappval äntligen hamnar i en telfonkö, har man den gedigna platsen nr 234 och då ger jag upp, jag bara ork int. Så de blir väl till att flåsa sig dit, eller bussa mamma på dem, hon har en förmåga att vara rätt bitsk.
Kommentarer
Trackback
