Ett säkert tecken på att åren går?!
Min pappa har så länge jag kan minnas löst Melodikrysset på lördagsmornarna. De va alltid uppdukat med mysfrukost, kaffe, te, färskt bröd, ägg, jucie, yoggi och så vidare och pappa satt i sin morgonrock och hyschade åt alla som så mycket som pep mellan 10:00-11:00. Jag tyckte att de va mottligt roligt, ganska jättetråkigt faktiskt, gamla dragspelslåtar som alla lät likadant och skulle de gissas, vem som sjöng, vem som skrivit texten, vem som va kompositör... I tonåren sov man ju till klockan va en bra bit efter elva i alla fall och så sket man nog i vilket när de gällde P4 och Melodikrysset. Nu när pappa är hos oss och hälsar på och de råkar vara lördagsmorgon, då är de tillbaks till gamla traditioner, mysfrukost och Melodikrysset och de har väl varit trevligt mer än så har jag inte fäst mig för de.
Men så nu, de senaste veckorna har vi börjat lösa krysset själva, utan att pappa är på besök. Vi plockar fram radion, printar ut krysset från nätet, dukar upp go-frukost med färska frallor och lyssnar lyhört på alla klurigheter mellan 10 och 11. Det roliga är att vi oftast löser hela krysset, visserligen går vi bet på de där dragspelsbitarna men ändå. Efter 11 ringer jag min far och vi går igenom klurigheterna tillsammans, vi byter de svar eftersom vi kan de nyare låtarna och pappa kan de äldre så blir de full pott. Om det är tillfredställelsen att klara av något som förrut uppenbarade sig som så svårt eller om det är pappas glädje över att vi delar ett av hans största intresse, de vet jag inte, men roligt är de! Så antingen har vi på tok för lite att göra eller så är det ett säkert tecken på att åren går och vi blir äldre. Oavsett vad så har vi de mysigt i alla fall och de är väl huvudsaken.
Men så nu, de senaste veckorna har vi börjat lösa krysset själva, utan att pappa är på besök. Vi plockar fram radion, printar ut krysset från nätet, dukar upp go-frukost med färska frallor och lyssnar lyhört på alla klurigheter mellan 10 och 11. Det roliga är att vi oftast löser hela krysset, visserligen går vi bet på de där dragspelsbitarna men ändå. Efter 11 ringer jag min far och vi går igenom klurigheterna tillsammans, vi byter de svar eftersom vi kan de nyare låtarna och pappa kan de äldre så blir de full pott. Om det är tillfredställelsen att klara av något som förrut uppenbarade sig som så svårt eller om det är pappas glädje över att vi delar ett av hans största intresse, de vet jag inte, men roligt är de! Så antingen har vi på tok för lite att göra eller så är det ett säkert tecken på att åren går och vi blir äldre. Oavsett vad så har vi de mysigt i alla fall och de är väl huvudsaken.
Kommentarer
Trackback
