Finaste kommentaren

Då är man igång och jobbar igen. Allt är som vanligt med pensionärer inne på banken, en och annan utlänning och knackigt med personal. Men vi håller humöret uppe och jag busar på för att alla ska vara lite lagom glada. Gömde Berras sigmakort i broschyrstället så han inte kunde logga in i datorn. Jonas (the big cheif) tjatar på oss alla jämt att vi inte får lämna kvar våra kort synliga. Berra glömmer alltid sitt kort i datorn, ha ha ha. Så Leo och jag har börjat gömma det på eftermiddagarna. Larvigt men otroligt kul när Berra varje morgon undrar var han har lagt sitt kort.

Hade en kund i kassan som kommer in ganska regelbundet. En äldre herre som är vanligt trevlig, han hälsar alltid när vi möts untanför banken och tycker alltif att jag är så fint klädd.
Denna gång undrade han om jag var med barn.
- Nej, sa jag.
- Är du säker, sa han.
- Ja, de är jag.
- Jaha, men man kan aldriga så noga veta. sa han då
- Jo, jag är helt säker.
-Jaha, då är det nog dags att sluta äta då!
- Ehh....

Snacka om att jag blev helt paff. Kontrade inte med något spydigt som man kanske skulle ha gjort, utan lämnade ut pengarna och sa tack och hej!
Ja, s nu är det dags för tjockisen att på allvar ta tag i träning och byta ut matvanorna.

Kämpigt att jobba på bank!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0