Tecken på hög ålder...

Ja, är det kanske så att man börjar bli gammal? Tycker det är så himla skönt när det blir fredag, man får glida i sina myskläder, äta lite god mat vid tv:n och titta på vad som erbjuds som fredagsunderhållning i rutan. Vi, jag och min kära sambo, gillar Let´s Dance. Så vi bänkade oss med mysbrallor, tacos och dans vid klockan åtta igår och när jag tänker på det idag känns de som vi blivit ett medelålders par... Kan de va så att man börjar växa ifrån ungdomstiden? Måste dock få skylla lite på Pär då det va han som fastnade för Let´s Dance först :) Jag har redan en favvo = Magnus Samuelsson, hör på hans dialekt sen... och förstås ett hatobjekt = Blondinbella, hon framstår som precis lika pantad som hon ser ut.

Annars har jag en rätt dålig dag idag, vet inte vad det kan vara, tristess eller ovanligt låg nivå av sardiner (serotonin) i hjärnan.
Känns som om alla vänner är alldeles för upptagna eller för långt bort eller så har man tappat kontakten. Har inget att göra och inget att se fram emot... Kan det bero på det tråkiga vädret, bristen på pengar eller en plötslig våg av tristess?! Jag är ju sedan tre och ett halvt år tillsammans med Pär, vi är förlovade sedan två och ett halvt år tillbaka, har bott ihop sedan tre år och har Hugo sedan två och ett halvt. Men idag tycker jag bara att allt är så tråkigt, att vi är tråkiga, att vi har det tråkigt, att våra liv kommer att bli TRÅKIGA. Det är något som jag är livrädd för, att man ska tröttna på varandra, att vardagen blir allt man delar och att man börjar tänka "om"...
Vi har det inte tråkigt egentligen. Pär är den mest underbara människa jag har träffat, annars hade jag ju aldrig valt att leva med honom. Han är den person som får mig att skratta mest, han vet hur han ska ta han om mig när fiskarna har simmat bort (sardinerna i hjärnan), han kan överraska och han finns ALLTID där och ställer upp. Han är ju helt enkelt fantastisk, emn idag känns allt vanligt, vettigt sååå tråkigt. Kan det kanske bero på att vi sett filmen Mamma Mia som bjuder på så mycket romantik att det räcker för en hel livstid, är det de som gör att man trånar efter mer... ett äventyr, eldig passion och överväldigande känslor.... Ja, ja, jag är nog tillbaka och nöjd med det jag har imorgon igen, men just nu vill jag ha något MER...

Så låt mig drömma en stund om varma nätter, härlig musik, fjärilar i magen, känslan av att vara övermäktig, aldrig hungrig, tunghäfta, nervositet..... ja, ni fattar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0