slut på det roliga
Nu är helgen slut igen, det går så himla fort. Men det är väl sant som det sägs "att tiden går fort när man har roligt".
I fredags fick vi finfint besök av mormonerna. Pär lyckades neka dem att komma in men sen gick det inte mer. Han svarade på deras frågor och ga v dem till och med sitt telefonnr så att de skulle kunna ringa innan de kom nästa gång, så att vi med säkerhet var hemma och hade tid att lyssna på deras värderingar. Stackars Pärsson, men som han sa... Det är svårt att säga nej till någon som är utsänd från Gud, speciellt en fradagskväll. Efter det åkte vi till Ica Maxi och handlade, allt var slut hemma och det var välbehövligt att fylla på förråden.
Lördag var Pär iväg på äventyr med Erik och de gjorde lite förberedande shopping inför igensättandet av en dörr i Erik och Mickis nya lya. Sen var det till att fixa sig i ordnig för klockan tre var det födelsedagsmiddag för Erik, hemma hos svärmor. Det blev mycket god mat och en härligt god tårta. Vi cyklade dit men orkade inte hem, så vi fick lift med Erik och Mickis. Lite senare på kvällen kom Diddi och tog en liten fika, underbart mysigt at se henne.
Idag har vi sytt hela dagen. Det var inte vad vi hade tänkt från början men det är ju sällan det blir som man har tänkt sig. Elin, hennes käre och deras vildar till hundar var hemma i Vadstena, så vi tänkte åka dit, träffa dem och hälsa på mamma, men vi har en sabla punktering på bilen, så det var bara att ställa in.
Så jag har sytt två nya fleccetröjor och en jacka med krage och knäppning. Sen var det dags för frisk luft, så vi tog en långpromenad till Pärs mamma för att hämta hem våra cyklar. Efter vatten- och fruktpaus satt vi upp på sadlarna och trotsade regnet. Siri fick sitta i en ombyggd kylväska och Hugo knölades ner i cykelkorgen, som har rostat sönder och bara sitter med en hake (har bundit lite med ett snöre, men den vinglar!!). Efter halva vägen tyckte Hugo att det var tråkigt i korgen och ville gå själv, så han hoppade ur, i farten. Jag skrek, Hugo flög och cykeln välte, men ingen skadade sig och jag stoppade ner Hugo i korgen igen. Jag band fast honom dubbelt med kopplet och knöt en tvångströja av filten, så han satt stadigt resten av vägen.
Sista biten gick vi och bakom oss kommer, vad vi tror är en katt, och Hugo suger snabbt som attan tag i djuret, som visar sig vara en liten lös hund. Värsta fajten utbryter och Pär, slänger sin cykel och sparkar undan den andra hunden, som han fortfarande tror är en katt. Efter en liten stund kommer hundens Husse ut ur buskaget och ber om ursäkt, ingen skada skedd och båda vovvarna var glada vänner när vi skildes åt. Skönt att det inte var vår hund som var boven i dramat denna gång.
Nu ska vi se om vi kan zappa fram någon bra film att slötitta på resten av kvällen.
I fredags fick vi finfint besök av mormonerna. Pär lyckades neka dem att komma in men sen gick det inte mer. Han svarade på deras frågor och ga v dem till och med sitt telefonnr så att de skulle kunna ringa innan de kom nästa gång, så att vi med säkerhet var hemma och hade tid att lyssna på deras värderingar. Stackars Pärsson, men som han sa... Det är svårt att säga nej till någon som är utsänd från Gud, speciellt en fradagskväll. Efter det åkte vi till Ica Maxi och handlade, allt var slut hemma och det var välbehövligt att fylla på förråden.
Lördag var Pär iväg på äventyr med Erik och de gjorde lite förberedande shopping inför igensättandet av en dörr i Erik och Mickis nya lya. Sen var det till att fixa sig i ordnig för klockan tre var det födelsedagsmiddag för Erik, hemma hos svärmor. Det blev mycket god mat och en härligt god tårta. Vi cyklade dit men orkade inte hem, så vi fick lift med Erik och Mickis. Lite senare på kvällen kom Diddi och tog en liten fika, underbart mysigt at se henne.
Idag har vi sytt hela dagen. Det var inte vad vi hade tänkt från början men det är ju sällan det blir som man har tänkt sig. Elin, hennes käre och deras vildar till hundar var hemma i Vadstena, så vi tänkte åka dit, träffa dem och hälsa på mamma, men vi har en sabla punktering på bilen, så det var bara att ställa in.
Så jag har sytt två nya fleccetröjor och en jacka med krage och knäppning. Sen var det dags för frisk luft, så vi tog en långpromenad till Pärs mamma för att hämta hem våra cyklar. Efter vatten- och fruktpaus satt vi upp på sadlarna och trotsade regnet. Siri fick sitta i en ombyggd kylväska och Hugo knölades ner i cykelkorgen, som har rostat sönder och bara sitter med en hake (har bundit lite med ett snöre, men den vinglar!!). Efter halva vägen tyckte Hugo att det var tråkigt i korgen och ville gå själv, så han hoppade ur, i farten. Jag skrek, Hugo flög och cykeln välte, men ingen skadade sig och jag stoppade ner Hugo i korgen igen. Jag band fast honom dubbelt med kopplet och knöt en tvångströja av filten, så han satt stadigt resten av vägen.
Sista biten gick vi och bakom oss kommer, vad vi tror är en katt, och Hugo suger snabbt som attan tag i djuret, som visar sig vara en liten lös hund. Värsta fajten utbryter och Pär, slänger sin cykel och sparkar undan den andra hunden, som han fortfarande tror är en katt. Efter en liten stund kommer hundens Husse ut ur buskaget och ber om ursäkt, ingen skada skedd och båda vovvarna var glada vänner när vi skildes åt. Skönt att det inte var vår hund som var boven i dramat denna gång.
Nu ska vi se om vi kan zappa fram någon bra film att slötitta på resten av kvällen.
Kommentarer
Trackback
