Flygande start
Det är inte varje morgon man väcks av att en liten fågel flaxar ovanför ens huvud... men jag hoppas på den sista.
Såhär var det, jag vaknade imorse av att det surrade i sovrummet. När jag tittar upp ser jag en liten blåmes som flaxar omkring och letar efter en väg ut. Jag som tycker att fåglar är något av de skabbigaste djur som finns, visste ingen ro. Det blev till att ringa Pärsson på jobbet och be om en akutinsats.
Jag smög upp och klädde försiktigt på mig, medans jag gör detta flyger fågeln ut i köket, till HuSi:s boning. Nu är det kört, tänkte jag. Hugo slaktar pippin till frukost och Siri gör en hatt av fjädrarna. Så jag far ut i köket och tar med mig paraplyt, för att mota bort hundarna och fågeln. Till min stora förvåning märker ingen av hundarna fågeln utan är mer intresserade av att hälsa mig godmorgon och undra varför jag har ett paraply inomhus. Jag släpper ut HuSi och lurar in dem i sovrummet, stänger dörren och beundrar mitt eget mod (för att ha gett mig i kast med fågeln), i och med den stängda dörren, en väg mindre att smita för lilla pippin och det stora hotet är avvärjt. På väg in i köket flyr fågeln in i vardagsrummet och beter sig väldigt stressat och uppgivet. Den pendlar från att sitta i soffan, på gardinstången, hänga i gardinen, sitta i blomman. Nu eller aldrig, dags för dagens insats.... Jag viftar emd paraplyt för att hålla pippin på avstånd och går sakta fram för att öppna balkongdörren, vägen till frihet. Pippin flyger åter ut i köket, jag jäktar efter, fågeln flyger in i vardagsrummet... Jag håller på att öppna fönstret i köket för att bidra med ännu en flyktväg och när jag kommer in i vardagsrummet är pippin borta.
Jag ringer stolt till Pär och säger att jag löst problemet och att han inte behöver komma hem, han står då utanför dörren och kommer in ändå, för att pussas lite :) Pär tar även ett varv i lägenheten och kollar i garderober och dylikt för att se så ingen pippi gömt sig, ingen pippi kvar signaleras efter någon minut. Hundarna kan släppas ut. Jag är en aning orolig att fågeln skakat av sig ett antal loppor i lägenheten och funderar över sanering, Pär säger ett par lugnande ord och menar på att alla fåglar har inte loppor. Bra, då hoppas vi att Herr Blåmes tvättat sig noga innan besöket hos oss.
Så var de me de, det var min spännade morgon. Nu kan vi inte sova med öppet sovrumsfönster längre, visserligen så är det en springa på ca 10 centimeter, så pippin har verkligen smygit in... Vi får hoppas att han inte berättat för sina adrenalintörstande pippi-kompisar om sitt besök för då kanske det kommer flera som vill prova på att utmana döden och mitt mod.
Såhär var det, jag vaknade imorse av att det surrade i sovrummet. När jag tittar upp ser jag en liten blåmes som flaxar omkring och letar efter en väg ut. Jag som tycker att fåglar är något av de skabbigaste djur som finns, visste ingen ro. Det blev till att ringa Pärsson på jobbet och be om en akutinsats.
Jag smög upp och klädde försiktigt på mig, medans jag gör detta flyger fågeln ut i köket, till HuSi:s boning. Nu är det kört, tänkte jag. Hugo slaktar pippin till frukost och Siri gör en hatt av fjädrarna. Så jag far ut i köket och tar med mig paraplyt, för att mota bort hundarna och fågeln. Till min stora förvåning märker ingen av hundarna fågeln utan är mer intresserade av att hälsa mig godmorgon och undra varför jag har ett paraply inomhus. Jag släpper ut HuSi och lurar in dem i sovrummet, stänger dörren och beundrar mitt eget mod (för att ha gett mig i kast med fågeln), i och med den stängda dörren, en väg mindre att smita för lilla pippin och det stora hotet är avvärjt. På väg in i köket flyr fågeln in i vardagsrummet och beter sig väldigt stressat och uppgivet. Den pendlar från att sitta i soffan, på gardinstången, hänga i gardinen, sitta i blomman. Nu eller aldrig, dags för dagens insats.... Jag viftar emd paraplyt för att hålla pippin på avstånd och går sakta fram för att öppna balkongdörren, vägen till frihet. Pippin flyger åter ut i köket, jag jäktar efter, fågeln flyger in i vardagsrummet... Jag håller på att öppna fönstret i köket för att bidra med ännu en flyktväg och när jag kommer in i vardagsrummet är pippin borta.
Jag ringer stolt till Pär och säger att jag löst problemet och att han inte behöver komma hem, han står då utanför dörren och kommer in ändå, för att pussas lite :) Pär tar även ett varv i lägenheten och kollar i garderober och dylikt för att se så ingen pippi gömt sig, ingen pippi kvar signaleras efter någon minut. Hundarna kan släppas ut. Jag är en aning orolig att fågeln skakat av sig ett antal loppor i lägenheten och funderar över sanering, Pär säger ett par lugnande ord och menar på att alla fåglar har inte loppor. Bra, då hoppas vi att Herr Blåmes tvättat sig noga innan besöket hos oss.
Så var de me de, det var min spännade morgon. Nu kan vi inte sova med öppet sovrumsfönster längre, visserligen så är det en springa på ca 10 centimeter, så pippin har verkligen smygit in... Vi får hoppas att han inte berättat för sina adrenalintörstande pippi-kompisar om sitt besök för då kanske det kommer flera som vill prova på att utmana döden och mitt mod.
Kommentarer
Trackback
