Lillstrumpa goes bananas

Kantareller, kantareller och ännu mera kantareller! Pappa och jag begav oss som planerat till skogen på fredagen för att leta efter guld, de småländska skogarnas guld.

Efter att ha tagit en rejäl sovmorgon och ätit en god frukost packade jag och pappa en lätt matsäck (frukt och vatten) och begav oss ut i Anebyskogarna. Vi hade bestämt oss för att finkamma gamla goda svampställen vid vår gamla sommarstuga. Hugo och Siri följde själklart med. Detta var Siris första riktigt långa skogspromenad. Hugo utrustades med en knallgul reflexväst så han skulle synas i skogen, id-bricka med namn och nummer i fall någon annan än vi skulle hitta honom och ett tunt koppel som fick hänga löst, så han skulle vara lättare att fånga in. Siri fick springa lös, redig som hon är. Redan efter tio meter var Hugo spårlöst försvunnen i skogen och allt man hörde va ett litet plingande från id-brickan som slogs mot spännet i hans halsband. Jaha, tänkte jag och valde strategin att ignorera honom... någongång måste han ju komma tillbaka, eller?! Nej, inte Hugo!
Efter tjugo minuter, tjugo minuter är ganska lång tid när man väntar på sin bortsprungna hund som man inte har en aning om vad han gör, gick jag in i skogen. Det var inga stigar att gå på direkt och Siri som är sin matte trogen hoppade smidigt och ibland mindre smidigt efter, längre och längre in i snårskogen. Vi lyssnade och gick efter plingandet tills vi kom till ett område med sankmark, då skymtade vi Hugo springandes på andra sidan, eller vi skymtande något gult som svischade förbi, fram och tillbaka.
Jag började ropa på Hugo, han tog ingen notis. Jag började skrika, ingen reaktion. Jag skällde på honom, han bara sprang vidare, fram och tillbaka med nosen tätt i backen. Tillslut klafsade jag rakt igenom det lilla kärret, sög tag i byrackan, knep fast honom under armen och letade mig ut till vägen igen. Med blöta fötter, några mindre rivsår, humöret i botten och två dunder-skitiga hundar fortsatte svampletandet. Bör jag tillägga att Hugo fick gå kopplad resten av tiden i skogen?!

Väl hemma blev det dusch av diverse människor och djur. Sedan slog vi oss ner på balkongen med varsin drink, för att rensa svamp. Allt som allt plockade vi nog en fyra liter, så vi var nöjda med vår lilla tripp till skogen.
Det var tänkt att vi skulle äta gös till middag men det blev fläskfilé med kantarellsås och potatis i ugn. Lite gott vin och räkor till förätt. Mätta och glada. En bra bit in på kvällskvisten invigdes Pärs pokerlåda som far min gett honom i födelsedagspresent. Efter enbart två omgångar gick vi alla till sängs och somnade som små grisar, till och med hundarna somnade lugnt och framförallt stilla.
Siri är numera tyst på nätterna, om det beror på att hon sover under mitt täcke, de kan jag inte svara på =0)

Lördagsmorgonen blev riktigt låååång, till och med pappa, som i vanliga fall går upp klockan halv sex, vardag som helg, sov till klockan elva. Han missade sitt första melodikryss på 30 år, hemskt.
Vi åt frukost och bestämde oss för att åka på loppistur. Pappa hade skymtat en loppis på vägen till skogen. Så vi packade in hundarna i bilen (Pär åkte för att spela innebandy, loppis är ingen storfavvo) och styrde kosan mot Aneby, återigen. Strax utanför Sund svängde vi av mot Loppis-skylten. Efter tre kilometer fann vi det; Paradiset; Antikstugan med så mycket saker, så mycket fina saker.
Jag var helt salig och till och med pappa hittade saker som han tyckte om. Jag kunde ha köpt hela stället och flyttat dit. Inte nog med alla fina saker, hela gården låg så oerhört fint, i skogen vid en liten sjö, med hästar betandes på ängen. Jag handlade lite... en liten spegel med två matchande ljusstakar, till sovrummet. Så de blir nog fint när det blir färdigt.

På vägen hem blev köpte vi fikabröd som skulle förtäras vid lyssnandet och lösandet av dagens missade melodikryss, tack gode gud för internet. Pappa hade nog aldrig blivit sig själv igen om vi inte löst krysset, om än lite senare än vanligt.
Pär kom bestört hem efter två timmars innebandyspelande och berättade att han glömt sin förlovningsring i omklädningsrummet. Pär och Johan hade försökt göra inbrott på Rosenlundsskolan, där de spelat innebandy, men misslyckats. Så de va bara att börja leta efter skolans vaktmästare. Efter en stund vid datorn och tre felringningar hade vi honom på tråden. Han var tyvärr iväg och spelade golf och kunde inte hjälpa oss. De var bara att vänta tills nästa förening hade träning. Så sagan om ringen fortsätter...

Macke och Matte J kom på oväntat besök efter fikat, krysset och dektektivarbetet (pappa hade begett sig hemåt Trollis). De ville träffa vovvarnna och spana in lägenheten. Efter ett kort besök blev vi lämnade i vår ensamhet. ganska skönt faktiskt. 
Vi lagade lite taco och slöade framför tv:n. Vovvarna var fortfarande trötta efter skogen så de blev en lugn och skön hemmakväll.